Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
sig från döden. Han upprår allförlåtande likgiltighet,
blandad med ömkan och förakt... Han uppnådde det
buddistiska nirvana, den evangeliska friden. Som
Sakya-Muni, Sokrates, Franciskus af Assisi och ännu tre eller
fyra vise besegrade han döden fullständigt. Han kunde
tala om den med ett småleende, ty den hade verkligen
icke längre någon mening för honom.»
Den tionde mars 180 insjuknade han i lägret vid
Donaus strand, och med glädje kännande döden nalkas
började han alldeles afhålla sig från föda och
betraktade sig som en döende.
Men han ville dock uppfylla sin sista plikt som
fader emot sonen, som kejsare emot folket, och han
hade ännu styrka nog att träda fram för hären och
föreställa tronföljaren inför den. Filosofens ansikte var
som alltid blekt, lugnt och vänligt. Men han visste
hvad han gjorde, visste i hvems händer han
öfverlämnade mänsklighetens öde. Månne filosofien svek honom
i dessa sista, fruktansvärda ögonblick, månne lifvet och
på samma gång förtviflan vaknade inom honom, eller
kunde icke längre någonting störa hans lugn?
Då han sju dagar därefter kände slutet nalkas,
höljde han öfver sitt ansikte, som om han ville slumra,
och följande natt dog han.
Människorna visade honom vördnadsbetygelser som
ett gudomligt väsen. Hans stoft inneslöts i Hadrianus
mausoleum; allt efter ålder kallade man honom:
Markus, min far, Markus, min bror, Markus, min son.
Men troligen var det många, som då de erforo hans
död tänkte: »Nå gudskelof! Den långa fastetiden är
slut, de vises ledsamma regemente är till ända! —» och
drogo en lättnadens suck.
Fadern filosofen efterträddes på tronen af sonen
gladiatorn. »Farväl, dygd! farväl, förnuft! Om Markus
Aurelius ej förmådde frälsa världen, hvem skulle då
frälsa den?... Lefve oförnuftet, lefve syriern och hans
tvifvelaktiga gudar!» (Renan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
