- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
35

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Asketen, som vill dräpa sitt hjärta, sviker i denna
lilla biljett den oblidkeliga läran: han älskar. Jag
föreställer mig den store kejsaren, hvars staty nu står
framför Kapitolium, honom, som i så många år försvarade
romerska kejsardömet mot barbarerna, som bad till
gudarna, att den sista gnistan af jordisk kärlek skulle
slockna i hans hjärta, jag föreställer mig honom vid
den lilla sjuka dotterns bädd — hur han med handen
känner på hennes hufvud: har hon feber? Den
stackars Domitia Faustina dog. O du störste bland
stoiker, månne du väl inför Faustinas lilla kallnade kropp
hade styrka att bedja till gudarna: Hjälpen mig, gudar,
att jag inte må sörja henne!

En buddistisk legend förtäljer, att Sakya-Muni i
många år stod orörlig i öknen med blicken fäst på
himlen och utan att se jorden. Han åskådade det
eviga, han var nirvana nära. Hans utsträckta arm
stelnade, och svalor, som togo eremiten för ett träd eller
en sten, byggde sig bo i hans flata hand. Hvar vår
kommo de till honom. Men en gång flögo de bort
och kommo ej mer igen. Och han, som hade dödat
alla begär och all vilja inom sig, som icke led och
icke tänkte, som hade försänkt sig i nirvanas saliga ro
och som gudarna afundades — då han nmniärkte, att
svalorna voro borta, brast han i gråt.

Sådant är människohjärtat: det kan icke uppnå
fullkomlig ro och vishet, ty det kan icke afhålla sig
från att älska. Och hvem vet, kanske denna svaghet
är dess största styrka?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free