Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
I brist på yttre ledtrådar nödgas vi vända oss till
verket själft och se efter, om det där icke finns några
inre hänvisningar och vittnesbörd, efter hvilka man kan
döma om betingelserna för dess tillkomst. Men äfven
här blir vårt hopp i väsentlig mån gäckadt. Dikten är
liksom med flit så affattad, att det är omöjligt att med
bestämdhet angifva tiden för handlingen; det är en
herderoman, som trots några yttre, fantastiska detaljer,
mycken djärf naturalism, bildar ett slutet helt nästan
utan förbindelse med den yttre, historiska världen.
Författaren undviker häntydningar på den tidpunkt, då
handlingen försiggår. Det ser ut som om han själf
ville glömma tiden, sin tid — kanske en af dessa
hopplösa, kvafva och tryckande tider, då människorna i den
poetiska fiktionen framför allt söka njutning och
glömska. Därför är det han liksom vaggar oss till sömns,
omärkligt och smärtfritt afskär och lösgör oss från den
grymma och skymfliga verkligheten och likt en
trollkarl drager oss allt längre och längre in i den
förtrollade cirkeln — en herdepoesi ljuf och luftig som
en dröm.
Hvad som tilldrager sig i »Dafnis och Chloë» kan
ha tilldragit sig lika väl under den atenska
hegemoniens tidehvarf som under det makedoniska
väldet, under de romerska eröfringarnas tid eller det
kejserliga Roms allra senaste förfallsperiod och till och
med på själfva gränsen till den bysantinska
kristendomen. Den gamla kulturen har den beskaffenheten, att
de förnämsta sociala institutionerna, t. ex. slafveriet,
landtbons bundenhet vid jorden, de skilda städernas
municipala autonomi, förbli nästan oförändrade och
orörliga under loppet af många århundraden.
Men å andra sidan, ju uppmärksammare man
studerar dikten, dess mer uppenbart blir det, att den är
ett alster af en sen, raffinerad kultur, att den är
skrifven icke af en hellen utan af en hellenist, d. v. s. en
man, för hvilken Hellas, det hedniska lifvets, den
hedniska andens glada, fria skönhet uppenbarar sig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
