Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
föriska taflorna af kanske den störste bland de tidiga
quattrocentisterna — Sandro Botticelli. I hans
Primavera liksom i »Dafnis och Chloë» gränsar oskuldsfull
älskogslek och den mest kyska renhet till farlig och
raffinerad förförelsekonst. Hvad kan vara renare och
jungfruligare än graciösa, dansande nymfer, höljda i
luftiga tunikor, eller herdar, som icke ens veta ordet för
kärlek? Men ovillkorligt anar man, att om också
hjältarna ej känna kärleken, så vet skalden själf alltför väl,
har alltför bittert fått röna hvad kärlek är. Det finns
kanske ingen sinnligare bok än »Dafnis och Chloë»,
liksom det ej finns någon sinnligare tafla än Botticellis
Venus, som födes ur hafvets skum. Och ändå, både
här och där — hvilken vårlig, ren friskhet, hvilken
obekantskap med synden, hvilken kyskhet! Meu den
oerfarna älskogsleken hos Longus, den medeltida
Afrodites vemodiga, liksom förgråtna ögon hos Botticelli äro
mera förföriska än Tizians eller Rubens råa och öppna
nakenhet, än Ariostos eller Boccaccios borgerliga,
dygdiga känslosamhet. Det är som om IV seklets diktare
och XV:des målare själfva förblefve oskyldiga men
förföra oss genom att bjuda oss smaka den nya
skönhetens, den nya syndens förbjudna frukt. Ibland frågar
man sig dock, om dessa de vårliga, kyska lekarnas
konstnärer verkligen äro så oskyldiga och sveklösa, som
de vilja synas. Kanske att också de själfva äro
angripna af det gift, som de vilja ingjuta i vårt hjärta.
Det tragiska hos sådana människor som Longus
och Botticelli ligger i detta. De ha ingen verklig kraft,
som kan sätta dem i stånd att öfvervinna fröen till
förruttnelse och förfall och nå renässansens höjder; de
sakna det mod, som skapar hjälte-konstnärerna, det nya
lifvets sanna profeter. Dessa första, tidiga förledare
bäfva själfva för sina skenbart oskyldiga, i själfva
verket farliga och djupa skapelser. De synda för att
ångra; de äro icke trofasta intill ändan utan affalla.
Sålunda ångrade sig Botticelli, då han hörde
dominikanens fruktansvärda tordönsstämma, och vände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
