- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
52

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

skapade af Kärleken, och Kärleken har kallat fram
växterna i ljuset ur jordens sköte. Kärleken är upphofvet
till flodernas rörelse, kärlek andas vindarna. Jag har
sett en älskande tjur: han vrålade som stungen af en
insekt.»

Och kärleksguden säger om sig själf:

»Jag är till utseendet ett barn; men i själfva
verket är jag äldre än Saturnus, äldre än alla tider.»

Galiléerna menade liksom Longus, att Gud är
kärleken. Men galiléerna förstodo med kärlek broderligt
deltagande och Longus — föreningen af den manliga
och kvinnliga principen i världsalltet — det som vi nu
kalla slähtupphållelsedriften.

Kärleken är världens eviga barndom, Eros eviga
bröllopsfest. Allt som lefver och dör är endast
gudabarnets ändamålslösa och dårande lek. Och hans nöjen
äro viktigare än de största mänskliga företag. En
gyckelmakare, som gör narr åt all makt, öfverträder alla
lagar, roar han sig än med blodiga fasor, än med
oskyldiga pastorala lekar och öfvergår sorglöst från de
ena till de andra; han står på andra sidan godt och
ondt.

Dafnis och Chloës kärlek är endast en af hans
oräkneliga lekar, en af hans bedårande nycker. Den
lille guden leker med de öfvergifna barnens oerfarna
hjärtan, alldeles som han i gamle Filetas trädgård i
sällskap med fjärilar och fåglar leker med höstens
förgängliga rosor och gyllene frukter. Universallifvets,
världstragediens mening är icke skickelsen, icke sorgen,
icke striden utan endast den evigt unge gudens lek, ty
»kärleken är upphofvet till flodernas rörelse, kärlek
andas vindarna».

De stora städernas människor, som aflägsnat sig
från naturen, ha förlorat sinnet för lifvets eviga mening.
Upptagna af hvad de anse viktigt och allvarsamt: pengar,
krig, ära, böcker förgäta de det enda viktiga och
allvarsamma — kärlekens gudomliga, ändamålslösa lek. De
inbilla sig, att de redan känna kärleken alliför väl, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free