Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
därför älska de icke. De ha vanställt kärleken genom
lastbarhet, hycklad blygsamhet, lifsleda, familjeplikternas
tunga, fåfänga, bekvämlighet, platonism — och Eros
vänder sig med afsmak ifrån hvad vi yfvas öfver
såsom högsta graden af kultur — går från städerna ut
på de tysta fälten till herdarna, getterna och fåren, till
de förvildade trädgårdarna, där man hör biens surr och
de mogna frukternas fall genom löfverket, till ödsliga
hafsstränder, till glömda vrår af naturen, där människorna
ännu lefva som gudar och djur. Och här börjar han
åter sin barnsliga, ofattliga lek, som gömmer
universallifvets hemliga mening; den vällustige Pan och de kyska
nymferna hjälpa honom, får och getter undervisa
barnen i kärlek — här är »kärleken upphofvet till flodernas
rörelse, kärlek andas vindarna».
I själfva verket äro Dafnis och Chloë en ny Adam
och Eva i naturens gamla, evigt jungfruliga paradis.
De äro lika oskyldiga, lika omedvetna om synd och
skam som våra bibliska stamfäder. I en förfallande
kultur framställer Longus en bild af primitiv mänsklig
kärlek, frigjord från all konventionalism och alla
fördomar, från alla höljen och bojor. Häri är han äkta
hellen, och kanske den ende bland alla som skrifvit
om kärlek har han dristat visa oss kärleken i dess
ursprungliga nakenhet. Longus hellenska naturalism är
därför vida djupare än vår nutida naturalism, som låter
ana förtviflans och skräckens vilda beslutsamhet.
Longus visar oss kärleken som naturens högsta makt,
kärleken på andra sidan godt och ondt — ofvanom godt
och ondt — kärleken som den högsta friheten och
världsmysteriets uppenbarelse i skönhet.
Det är ännu ett drag, som låter oss känna vår
frändskap med denna dikt — jag menar återvändandet
till naturen från kulturens hyckleri, lögn och
konventionalism. I själfva verket är detta den filosofiska
grundtanken i alla stora kärleksdikter från Salomos Höga
visa till Kalidasas Sakuntala; kärleken återför
människan till naturen, och detta ger poeten tillfälle att skildra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
