- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
59

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

laurentinska villan; man förmår knappt tro, att allt detta
tystnat och dött för adertonhundra år sedan.

Hvad dessa människor äro lika oss! Hur föga
själfva väfnaden i det mänskliga alldagslifvet förändras!
Endast mönstren äro nya, botten är den gamla.

»Den dåvarande litterära smaken», säger Renan om
Trajanus tidsålder, »var ytterst dålig ... Deklamationen
fördärfvade allt... Alla talade om vältalighet, om god
stil, men nästan ingen kunde skrifva. Den litterära
tidsandan präglades af en dilettantism, som bemäktigade
sig också kejsarna, en dum fåfänga, som dref enhvar
att agera snille. Däraf den öfverhandtagande
förkonstlingen, de ändlösa »Teseiderna», de olidligt banala
dramerna, skrifna för att uppläsas inom mindre kretsar
och jämförliga med de epopéer och tragedier, som
författades i början af vårt sekel i Frankrike.»

Denna stränga dom af kristendomens store
häfdatecknare är riktig endast beträffande den konstnärliga
litteraturen och äfven därvidlag blott till viss grad.
Tacitus prosa står näppeligen lägre än Horatius och
Vergilius vers. Trajanus tidsålder var historikernas och
icke skaldernas tidsålder. Kanske har den romerska
prosan aldrig stått så högt som då. Under epoker,
som föregå litterärt förfall, uppnår stilen ehuru blott
för kort tid höjdpunkten af skönhet och uttrycksfullhet
— språket får samma mognad och saftighet som
senhöstens frukter.

Plinius står som lefvande för oss. Han har
tecknat sig i sina bref likt konstnärer, som lämna
eftervärlden sitt själfporträtt. Man kan inte läsa denna bok
utan att börja hålla af författaren, som med så ädel
frimodighet blottar sitt inre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free