Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Plinius föddes i staden Como år 61 e. K. I sin
ungdom genomlefde han den romerska cesarismens
värsta period, och de dystra minnena från denna tid
följde honom lifvet igenom. Så här skildrar han i ett
bref till filosofen Aristo kejsar Domitianus ohyggliga
tid: »Dygden var misstänkt, fegheten aktades högt;
befälet saknade myndighet och trupperna disciplin; allt
var stadt i upplösning. Det enda man önskade var att
så fort som möjligt gläömma hvad man såg. Och vi
sågo en feg och försagd senat (curiam trepidam et
elinguem); att tala där var farligt, att tiga nesligt. Hvad
kunde vi unga lära oss och hvad lönade sig att lära,
då senaten kallades samman till fullkomlig overksamhet
eller till de värsta skändligheter? Den förhånades eller
användes som redskap för orättmätigheter. Dess beslut
voro löjliga eller brottsliga. Dessa olycksaliga
förhållanden ägde bestånd i åratal. Vi växte upp och blefvo
själfva senatorer, och hvad vi bevittnade och utstodo
var sådant, att våra sinnen för all framtid blefvo
förslöade, brutna och krossade (ingenia nostra in posterum
guoque hebetata, fracta, contusa sunt).»
Åt kejsar Domitianus, det blodtörstiga vilddjuret i
människohamn, restes altaren och bragtes offer såsom
åt en gud. På vägen till Kapitolium tågade hjordar,
bestämda för dessa hädiska och vanvettiga offerfester.
Den berömde romerske oratorn Quintilianus räddade
sitt lif genom kryperi. De bästa medborgarna,
filosoferna och vetenskapsmännen drefvos i landsflykt som
förbrytare. Många gåfvo sig frivilligt döden, fulla af
förakt för sitt fädernesland.
Plinius utstod med hjältemod de förfärliga tiderna.
Han visade ingen fruktan och nedlät sig aldrig till
smicker. En af hans vänner, filosofen Artemidorus,
blef förvisad af kejsaren. Plinius, som beklädde
pretorsbefattningen, hvilket ökade faran, drog ej i
betänkande att besöka vännen i hans villa utanför staden.
Artemidorus behöfde pengar för att betala en skuld.
Ingen af hans rika och mäktiga vänner kunde besluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
