Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 v
liga stad, som författaren till Apokalypsen med vämjelse
kallar »Den stora skökan» — Magna Meretrix?
Sant är, att Plinius saknar »ödmjukhetens ande».
Han håller alltid på sin mänskliga värdighet, han ser
människorna och ödet rätt i ansiktet, han älskar lifvet
och än mera äran, och han blygs ej för denna kärlek.
Se här hvad han skrifver till Tacitus: »Om
eftervärlden kommer att skänka oss aktning, vet jag icke; men
förvisso förtjäna vi att den gör det, icke på grund af
väår begåfning (tro det vore fåfänga) utan för vårt nit,
vår arbetsamhet och vår vördnad för de efterkommande.
Låtom alltså fortsätta på den väg vi börjat, ty om den
också ledt få till glans och ära, har den dock räddat
många från mörker och glömska.» I ett annat bref till
samme vän talar han än oförbehållsammare och
bekänner än öppenhjärtigare sin törst efter ära: »Hvilken
ljuf, hvilken ädel vänskap! Hur fröjdefullt att tänka,
att om våra namn gå till eftervärlden, så skall det städse
förtäljas om vårt förbund, vår uppriktiga och
broderliga vänskap. Vi skola utgöra ett sällsynt och vackert
exempel på två män af nästan samma ålder och
samhällsställning och icke utan litterärt anseende (om jag
ej använder mera berömmande uttryck om dig, är det
emedan jag på samma gång talar om mig själf), hvilka
ömsesidigt uppmuntrat och stödt hvarandra i ädla
mödor. Redan som yngling brann jag af begär att följa
dig, ansedd och berömd redan då — ’på långt afstånd
men dock den närmaste’.* Det fanns många lysande
snillen, men på grund af själsfrändskapen syntes mig
du den mest efterföljansvärde och den jag snarast
skulle kunna likna. Därför är det mig en glädje, att
vi nämnas tillsammans af föreläsare öfver litteratur och
att de som tala om dig ofrivilligt erinra sig mig. Det
finns många, som man sätter högre än oss två. Men
hvad frågar jag efter, på hvilken plats i ordningen vi
gemensamt bli ställda! I mitt tycke är den främst, som
står närmast dig.»
* Citat ur Æneiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
