Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
allt som förenar honom med andra människor och
utgör humanitas — den egenskap han hos upplysta
människor sätter högst af alla. Därför är det han ej
frånsäger sig någon enda sant mänsklig fröjd och det
välvilliga leendet fullt af vis glädtighet aldrig viker från
hans ansikte.
Han grundar skolor och bibliotek på egen
bekostnad — »till tecken af sin kärlek för det dyra
fäderneslandet». Om vetandet bereder honom glädje, skyndar
han att meddela det åt andra människor, och först då
blir glädjen fullkomlig.
Denna medfödda förmåga att hämta glädje ur
lifvet är särskildt beaktansvärd och en kostlig skatt.
Plinius har en bitter erfarenhet af lifvet och
människorna, en sorglig kännedom om den mänskliga
lågheten. Han lefver i det Rom, som tjänat till ämne för
Juvenalis skoningslösa satirer, och inte förgäfves har han
genomlefvat den domitianska tidens blodiga fasor. I
hans bref kan man träffa på giftiga epigram, som på
sin tid vållade lika mycken smärta och ilska som den
store satirikerns lejonklor. Med ett ord karaktäriserar
han löjliga, lågsinnade eller dumma människor, såsom
profiler utmejslas på medaljer.
»Det är icke de som äga guldet, utan guldet äger
dem.»
»Många gå i döden i anfall af blind lidelse, men
att lugnt väga lif och död och välja det ena eller det
andra i enlighet med hvad förnuftet kräfver —
detttillhör endast en stor ande.»
»Nihil desperare, nulli rei fidere, icke förtvifla om
något, ej förlita sig på något» — så lyder Plinius
stoiska valspråk.
Han tänker ofta på människolifvets korthet, och
denna tanke stärker hans beslut att icke uppskjuta, icke
förspilla tiden, använda hvarje ögonblick till att njuta,
göra godt och förvärfva vetande. Lifvets korthet ökar
dess värde.
I denna världsåskådning vändes allt i fröjd, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
