Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
af den religiöst asketiska motvilja för naturen, som
närdes af de »bleka människor i svarta dräkter», hvilka
i Bona Mater sågo endast en inkarnation af de onda
makterna, ett verk af djäfvulen. Naturen höljes af
mörker, alldeles som människokroppens gudomliga
nakenhet skyles under asketernas svarta dräkt.
»Det är egendomligt!» skrifver Plinius till
Minutius Fundanus. »Fråga hur jag tillbragt hvar särskild
dag i staden, så kan jag ge besked; men om flere eller
alla dagar läggas tillsammans, så vet jag ingenting. Ty
om du frågar någon: Hvad har du gjort i dag? så
svarar han: Jag har bevistat någons iförande af den
manliga togan (officio togae virilis), jag har varit bjuden
på trolofningsfest eller bröllop. En har bedt mig
bevittna sitt testamente; en annan har ombedt mig att
vara närvarande vid hans rättegång; en tredje har
begärt mitt råd. Hvar och en af dessa angelägenheter
förefaller viktig, så länge du är upptagen af den; men
skulle du tänka dig dagligen sysselsatt med dem, skulle
de synas dig tomma, och än tommare synas de, då du
ser tillbaka på dem. Då tänker du: så mycken tid jag
förspillt på lappri! Just detta händer mig i min
laurentinska villa, där jag läser, skrifver eller ägnar mig ät
gymnastiska öfningar, hvilka stärka själen på samma
gång som kroppen. Jag hör ingenting, jag säger
ingenting, som jag sedan behöfver ångra. Ingen förtalar
någon medmänniska i min närvaro; själf klandrar jag
ingen utom mig själf, ifall jag skrifvit illa. Ingen oro,
inga förhoppningar, inga rykten försätta mig ur
jämvikt. Jag talar endast med mig själf och med mina
böcker. Detta kallar jag att lefva ett rätt lif! O hvilket
ljufligt lugn! Är det icke förmer än all offentlig
verksamhet? O haf, o strand, o sanna, ensliga pgovoeiov!
hur många tankar ni väcker hos mig, hur många
ingifvelser: Lämna också du, så snart du kan, alla de
bråda och fåfängliga värfven och ägna dig åt studier
eller hvila! Kom ihåg vår Attilius på en gång visa
och kvicka ord: Satius est otiosum esse quam nihil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
