Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
äro färdiga att sticka knifven i hvarandra för en
erbarmlig åsnesadels skull. »Hela värdshuset genljöd af
gråt, skrik och jämmerrop, beledsagade af virrvarr och
elände, lansstötar och käpprapp, örfilar och sparkar
och blodflöde.» Don Quijote reser sig upp, med
åsklik stämma öfverröstar han skriken, hejdar och lugnar
alla. Denne galning visar sig äga mera sundt förnuft
än de kloka. »Jag svär vid den allsmäktige Guden,
det är skamligt att de ädla hidalgos, som här äro
församlade, rusta sig till att slå ihjäl hvarandra af en så
obetydlig anledning!»
Då Cervantes berättar de skämt, som man vid en
stormans hof tillåtit sig med den stackars hidalgon,
anmärker han giftigt och melankoliskt: »Hvem vet, kanske
gyckelmakarna voro lika förryckta som offren för deras
gyckel och att blott en hårsmån skilde hertigen och
hertiginnan från rena narraktigheten, eftersom de kostade
så mycken ansträngning på att förlöjliga två narrar.»
Sancho Panza, som väcker vår häpnad genom sin
vishet såsom regent — är icke det ett hån öfver de
allvarliga statsmännens inbilskhet? »Hvar dag
upplefver världen nya förunderliga ting», anmärker
Cervantes med ett ironiskt småleende. »Skämten förvandlas
till allvar, och gycklarna bli utskrattade.»
Alla dessa snusförnuftiga människor, som skratta
åt Don Quijote och hans väpnare, äro elaka,
omänskliga, själfkära och till på köpet olyckliga. I det fallet
kunna de afundas de af dem förhånade tokstollarna. Lyckan
tillföll drömmaren, hvars illusioner gränsa till vanvett,
och den okunnige bonden, hvars apati och lättja gränsa
till dumhet. De öfriga handlande personerna i
romanen ha endera tråkigt eller äro olyckliga. Bitterhet och
fasa dölja sig under det lätta, lysande höljet i detta
genialiska verk. Det liknar djupa sjöars vatten — på
ytan lekande vågor, glans, spegling af dalar, sol och
himmel, där under — mäörker och bottenlöst djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
