Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Men Montaigne hyser motvilja mot öfverdrifven
symmetri; han tycker alltför mycket om det naturliga,
tillfälliga och konstlösa. Han föredrager att lämna
materialet till sin filosofiska tanke i det orubbade skick,
hvari han mottagit det ur naturens och lifvets händer.
Montaignes erfarenhetsrön kunna förliknas vid en frodig
och målerisk vildskog, där det är lätt att gå vilse.
Linjer, färger, skuggornas och ljusets spel, blommors
och växters former, fåglarnas sång — allt är här
naturvuxet, oregelbundet och oordnadt. Vid anblicken af
jätteträden, som hindra hvarandras växt, skulle en
vanlig byggmästar-filosof utan tvifvel göra den praktiska
reflecionen: man borde nedhugga dessa träd,
söndersåga dem till plank, sparrar och bjälkar och enligt
arkitekturkonstens alla regler uppföra en symmetrisk
metafysisk systembyggnad, där allt vore klart och
begripligt och det ej fanns möjlighet att gå vilse.
Men Montaigne föredrog den slumrande skogen
utan vägar och uthuggningar. Han kände instinktivt,
att bakom den yttre oregelbundenheten och oordningen
döljer sig en annan, högre harmoni och enhet. Han
förstod, att safvens lopp i grässtrået, rötternas
förgrening, bladets växt — med ett ord den organiska
utvecklingens alla omedvetna, naturliga processer ofta äro
mera fullkomliga än de fina och konstrika mänskliga
instrumentens arbeten. Det är omöjligt att sammanfoga
Montaignes åsikter till ett system utan att göra dem
skada, utan att fördärfva dem med cement och lödningar,
oundgängliga vid hvarje konstruktion. Man kan endast
namnge grundelementen i hans filosofi, bestämma
hufvudarterna af de oräkneliga blommor och växter man
möter i hans skog. Men man måste på förhand säga
ifrån, att det estetiska intrycket af hans skog är oåter-
gifligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
