Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Den skepticism, som på det politiska området förde
Montaigne till djup konservatism, har en annan sida —
tolerans. Denna utgör en af filosofens odödliga
förtjänster. Ingen doktrin, intet utbildadt system kunde på
hans tid vara så nyttigt och välgörande som
predikandet af tolerans och den skeptiska förnekelsen af hvarje
trångt, ensidigt lärosystem. Förmågan att icke tro var
i den råa fanatismens tidsålder lika dyrbar och
välgörande som tron är i vår skeptiska tid. Montaignes
stordåd ligger just i att han höll sig fjärran från de blodiga
striderna, förblef kall inför de teologiska tvisterna, inför
det trångsinta politiska hatet och partikampen bevarade
sitt andliga oberoende, genom sitt lif gaf ett föredöme
af nobless och rättvisa utan religiös fanatism och så
vidt det den tiden var möjligt häfdade en förnuftig
fördragsamhet.
»Alla mänskliga olyckor», säger Montaigne,
»härleda sig däraf, att man tvingar oss att blygas för att
blotta vår okunnighet och att vi måste taga på god tro
allt som vi icke förmå vederlägga; vi ha vants att tala
om allt såsom om dogmer och bud . .. Men jag får
afsky för sannolika saker, så snart de utges för
otvifvelaktiga. Jag tycker om dessa ord, som mildra det
positiva i våra omdömen: kanske, möjligen, en viss, det
påstås, jag anser... Filosofien börjar med förvåning,
utvecklar sig genom forskning och uppnår vissheten om
att ingenting veta.» Denna öfvertygelse om den egna
okunnigheten är intet annat än tolerans. Den som är
öfvertygad om att han ingenting vet vågar ej förfölja
någon för några som helst öfvertygelser. Dessa få ord
uttrycka i en sammanträngd formel Montaignes
grundtanke — hvad som hos andra filosofer, mer doktrinära
än han, skulle kunna kallas deras system: filosofien
börjar med förvåning, alltså tankens träldom; den
öfvergår till forskning, d. v. s. förnekelse och skepticism;
den uppnår medvetandet om sin egen okunnighet, d.
v. s. tolerans och följaktligen tankefrihet.
Den store skeptikern hade mod och själfständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
