- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
140

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

ömklig död för mördarhand, innan han hunnit
förverkliga sina storsinta planer; eller också led vid den
årslånga, resultatlösa inbördesstriden och förtviflande om
möjligheten af effektiva politiska reformer fördöma all
strid och alla omdaningsförsök och af samhället begära
endast lugn, lugn till hvad pris som helst, om ock
köpt till priset af underkastelse under dåliga men
orubbliga och bestämda lagar. Montaigne var genom karaktär
och uppfostran urståndsatt att välja den första af dessa
två utvägar — bli troskämpe, martyr och hjälte.
Nödtvunget valde han därför den andra utvägen — krafvet
på lugn, försvaret af de gamla grundvalarna för
statslifvet, konservatism.

Konungamakten ingrep icke i den dåtida adelns
personliga frihet; den hade ännu icke hunnit bli
synonym med despotism och förtryck. Fördenskull anslöt
sig Montaigne till konungamakten och den därmed nära
förbundna romerskkatolska kyrkan, såsom
samhällsordningens och fredens upprätthållare i det allmänna kaos
och de ändlösa inbördesfejderna. Men i Montaignes
konservatism finns ingenting fanatiskt och intolerant.
Den är endast ett afståndstagande från partistriden, ett
häfdande af omöjligheten att för närvarande skapa ett
stort och enande socialt ideal och den trötta människans
alltför otåliga, lidelsefulla längtan efter ro.

»Den som äger känsla af sin mänskliga värdighet»,
säger Montaigne, »förstår sina plikter mot andra
människor och samhället, förstår sin skyldighet att bidraga
till det allmänna bästa genom att uppfylla sin plikt som
medborgare. Den som icke lefver för andra lefver icke
för sig själf: gui sibi amicus est scito hanc amicum
omnibus esse. Hvar och en uppfylle sin plikt — sådan
är vår gemensamma uppgift, och för den lefva vi i
världen.» 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free