Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
gamla dö, förvånas de ej, gjuta inga tårar. Jag såg
sådana som voro rädda att öfverlefva kamraterna och
bli lämnade i fruktansvärd ensamhet, och jag märkte
endast ett bekymmer hos dem — rörande begrafningen.»
Montaigne fylles af vördnad för denna tro
ochkaraktärsstyrka. Inom hvar och en af oss gömmer sig
samma kraft, men vi ha försvagat och fördärfvat den
genom doktrinarism och förment bildning. »Fördjupen
er i er själfva», säger han, »och I skolen i ert hjärta
finna ovederläggliga bevis mot döden — de samma,
som komma mannen af folket och hela nationer; att
dö lika lugnt som de största filosofer.» »Hvarför
beväpna vi oss med ett fåfängligt vetandes vapen? Låt
oss blicka ner på jorden: där gå fattiga arbetsbetungade
människor, som icke känna vare sig Aristoteles eller
Kato eller förebilder eller lärosatser, och ändå visar oss
naturen dagligen bland dem vackrare och mera
förvånansvärda exempel på fasthet och tålamod än dem
historien förtäljer oss. Huru många finner jag icke
ibland dem, som lugnt fördraga fattigdomen, som
invänta döden med stilla undergifvenhet, utan rädsla och
sorg! Den där arbetaren, som gräfver i min trädgård,
har kanske i dag på morgonen jordat sin far eller son.
Själfva de namn, som folket ger sjukdomarna, liksom
mildra dem och göra dem lättare: lungsot kalla de
hosta, dysenteri magondt, pleuresi förkylning, och i
öfverensstämmelse med dessa lugnande namn bära de
sjukdomarna med lugn. Det måste stå mycket illa till
med dem, för att de skola afbryta sitt arbete; de lägga
sig till sängs endast för att dö.»
»Vi ha öfvergifvit naturen och vilja undervisa
henne — henne, som ledt oss på en sådan god och
rätt väg. Men därför tvingas också visheten att låna
förebilder af mod, oskuld och frid hos de simpla
jordarbetarna, hvilka tack vare sin okunnighet ännu bevara
spår af naturens välgörande inflytande. Är det icke
underligt, att vetenskapsmännen med sina djupa
kunskaper nödgas efterlikna denna obildade enfald och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
