Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flaubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
förr erfarit och likt kornblixtar uppfladdrade där tankar,
som ej kunna återges; tusen minnen från det förflutna
kommo flygande till mig med vällukternas vågor, med
musikens ackorder ...» Äfven här förvandlar
konstnären medelst estetisk abstraktion den verkliga sorgen
till skönhet, och i denna förklarade dager bereder
honom vännens död ingen smärta, utan tvärtom den
skänker mystisk försoning, en för vanliga människor ofattlig
extas, en sällsam, från lifvet lösgjord, oegennyttig lycka.
Under sin vistelse i Jerusalem kom Flaubert att
göra ett besök hos de spetälska. Här är skildringen af
hans intryck: »Denna plats (d. v. s. ett stycke mark,
som är upplåten åt de spetälska) är belägen utanför
staden nära ett träsk, hvarifrån kråkor och gamar flögo
upp vid vårt annalkande. De stackars elända, kvinnor
och män (inalles omkring tolf stycken), ligga alla i en
hög. Inga dok dölja längre ansiktena, det göres ingen
skillnad på kön. Deras kroppar äro täckta af stinkande
sårskorpor, i stället för näsor — svarta hål. Jag måste
sätta på mig pince-nezen för att urskilja, hvad som
hos en af dem hängde i ändan på armarna — om det
var handlofvarna eller några grönaktiga trasor. Det var
händerna. (Hit skulle man föra kolorister!) En af de
sjuke släpade sig till bassängen för att dricka vatten.
Genom munnen, hvars läppar voro bortfrätta, såg man
gommen. Han hväste och sträckte emot oss trasorna
af sin likhvita kropp. Och rundt om — den
känslolösa naturen, källans porlande, de gröna träden
svällande af saf och ungdom, friska skuggor under den
heta solen!»
Detta fragment är icke taget ur en roman, där
författaren kan tvinga sig att vara objektiv, utan
ur reseanteckningar, ur ett bref till en vän, där den
skrifvande icke har någon anledning att dölja det
subjektiva i sina förnimmelser. Men med undantag af två
tämligen banala epitet, »de stackars elända» (les
pauvres misérables), icke ett mildrande drag, ingen enda
antydan om medömkan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
