Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
EVIGHET ENS HOPP.
denna oändlighet icke annat än försvinna, här
svindlar all mensklig räknekonst. Men så är
det icke för honom, som räknat stjernorna på
himmelen, sanden i hafvet och håren på våra
hufvuden, och utan hvars vilja icke minsta fogel
faller till marken. Och då vi veta detta, bäfva
vi ej vid tanken på denna oändliga skara af
själar, hvilkas kroppar bilda stoftet på vår jord,
äfven om aldrig så många millioner af dem gått
bort i synd och sorg, ty vi kunna säga med
Israels helige sångare: »Låt för dig komma de
fångars suckande; efter din stora arm behåll
dödens barn. Men vi, ditt folk och din
fosterhjord, vilja tacka dig evinnerliga och förkunna
ditt lof från slägte till slägte» (Ps. 79, 11, 13).
2. Men om vi icke alls kunna säga detta,
om vi förslösat tron på Gud: hvad synes oss
då 0111 lifvet? Ack, de äro icke få, som lidit
skeppsbrott på allt hvad tro heter. Det tillhör
icke oss, mine bröder, att döma dessa eller att
tadla dem; nej, låtom oss i stället visa dem ett
hjertligt deltagande icke med något slags
förmäten öfverlägsenhet eller med någon
anstrykning af fariseiskt högmod, utan endast för
deras egen skull och i en ödmjuk och upprigtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
