Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
EVIGHET ENS HOPP.
dikstolen utestänga de tankar, som röra sig i
hvardagslifvet eller undvika sådana frågor, som
afhandlas i deras samqväm, hvilka förkasta och
smäda allt hvad religion heter. Jag tror,
upp-rigtigt sagdt, icke mycket på kraften af de
tros-sanningar, som blott försvaras af veklig
kleri-kalism eller af yrkesmessig vana. För min del
ville jag önska, att hvarje kristen prest aflade en
manlig trosbekännelse, icke ryggade tillbaka, när
han blefve anfallen, och icke ängslades, då man
stridslystet började att tala om det ord han
förkunnat. Hans tro skall icke vara som en
ömtålig växt, som måste sättas under glas, för att
icke himmelens vindar må blåsa för hårdt på
den, utan snarare likna vår gröna rågbrodd,
som dränkes af regn, täckes af snö, brännes af
sol och kyles af frost, men som, trots allt detta,
ja, måhända just till följd af det myckna, som
vill hindra och skada den, skjuter upp från
brodd till ax och från ax till fullmoget korn
i axen; men så bär den också i sig en inre
lifskraft och det är Guds sol som lyser öfver
den.
4. Är då lifvet värdt att lefva? Jag menar
lifvet, sedt i och för sig sjelft, lifvet här på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
