Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
EVIGHET ENS HOPP.
se, som är lyckligt och rikt genom den ömma,
ömma kärlek som omgifver och vakar öfver
det och dagen lång jemnar dess stig; fråga den
raske gossen, som spritter af lif ända ut i
fingerspetsarne och sommardagen igenom låter
skog och fält genljuda af sina glada sånger,
så lycklig i sin oegennyttiga vänskap, i sin
böjelse för det som är ädelt och stort, i sitt
öfvermätt af helsa, sin frihet från alla
bekymmer, sin rikedom af förhoppningar; fråga
soldaten i segerjublets timme; fråga den store
tänkaren, när en odödlig sanning blifvit klar för
honom; fråga den lyckliga familje- och
vänkretsen, som ännu obruten samlat sig kring
julbrasan, eller fråga fader och moder, der de
sitta vid hemmets härd de lugna
vinterqväl-larna, sedan de små gått till hvila och inga
bekymmer tynga deras sinnen: i sådana stunder
äro måhända alla desse redo att svara dig, att
lifvet är värdt att lefva. Och om äfven icke
sådana stunder äro hvars mans, och icke
komma på samma sätt till goda och onda, till visa
och fåvitska, så fins det väl ingen bland oss,
som icke haft några lyckliga tider i sitt lif,
lugna mellantider mellan stormarna, glimtar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
