Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
EVIGHET ENS HOPP.
nan, som var en synderska, att med sina tårar
två hans fötter. (Luk. 12: 48). Att utan
helgelse ingen kan se Gud; att hvarje brottslig
handling, så framt den icke ångras, måste
medföra sin egen rättvisa och fruktansvärda
vedergällning; att bakom denna verldens förlåt en
mörk natt väntar hvarje oren och af synd
besudlad själ — detta vet jag. Men när jag
erinrar mig, att det finnes exempel, att äfven
sådana brustit ut i tårar, då de hört en moders
namn nämnas, att de åtminstone tillfälligtvis
befunnits mägtiga att med hjeltemod utföra
stora dåd, så finner jag icke, att man har någon
rätt att påstå, att han som en gång gifvit dem
gåfvor icke än en gång skulle kunna gifva dem
dessa gåfvor åter; att han som skapat dem —
han som vill, att alla menniskor skola frälsta
varda — icke skulle kunna omskapa dem efter
sitt beläte, icke skulle kunna utplåna deras
synder. Men i hvarje fall får jag icke med
några tvärsäkra yttranden eller teologiska
lärosatser eller hårda fördomar hos dem injaga
misströstan eller förtviflan eller ställa mig
emellan dessa — af Gud älskade — och hans
kärlek. Nej, ty jag tror, att den gode herden, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
