Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kort framställning af de förnämsta eskatologiska åsigter som framträdt inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
EVIGHET ENS HOPP.
saligheten när Gud (poena damm), så är det
likväl klart, att den gamla kyrkans
uppfattning härutinnan var långt mildare än våra
dagars.
Och hvad koncilierna beträffar, så »har intet
af de fyra första allmänna koncilierna vare sig
stadfästat någon lära angående de fördömdas
eviga osalighet, eller direkt eller indirekt
lemnat en tolkning af de Skriftens uttryck, som
skildra deras tillstånd». Frågan hade
visserligen »på det lifligaste blifvit diskuterad och
gifvit anledning till mycken strid, men kyrkan
iakttog en .vislig tystnad och tillät sina
medlemmar att hysa de mest skilda och sins
emellan oförenliga meningar. Hvarken i Nicea (år
325) eller i Konstantinopel (381) eller i Efesus
(431) eller i Kalcedon (451) antogs någon
bestämd lära beträffande den stundande
vedergällningen och de eviga straffen, icke heller
fördömdes Origenes’ och hans anhängares
åsigter härutinnan — ja, de blefvo icke ens
omtalade.
Under många af de följande seklen hvilade
»Augustinus’ mörka skugga» så beherskande
öfver den gängse teologien, att det blef litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
