Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kort framställning af de förnämsta eskatologiska åsigter som framträdt inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
EVIGHET ENS HOPP.
skall inträffa ett den menskliga naturens
»mira-bilis atque inejfabilis reversion ’) till Gud (s.
232—234). Han försöker visserligen att förena
denna uppfattning med antagandet, om också
blott till namnet, af läran om eviga straff
derigenom, att han säger, att ehuru allt ondt skall
tillintetgöras, skall dock föreställningen derom
finnas qvar i samvetena; men på andra ställen
(5: 27, s. 200) talar han med omisskänlig
tydlighet om en fullständig och slutlig
apo-katastasis.
Reformatorerna slöto sig merändels till de
gamla Augustinska åsigterna, utom deruti att
de förkastade läran om skärselden. I
Augs-burgiska trosbekännelsen, 17 art., läsa vi:
Dam-nant Anabaptistas, qui sentiunt hominibus
dam-natis et diabolis finem poenarum futurum
esse» 2). (Jfr Conf. Hclvetic. 11). I sjelfva
verket bidrogo de äldre protestantiska teologerna
högst obetydligt till lösningen af de
eskatolo-giska spörsmålen, hvilka också lågo mera pä
sidan om de frågor, som närmast kräfde deras
■) »Underbara och outsägliga återvändande.»
2) »Vederdöparne fördömas, som mena, att förtappade
menniskor samt djeflarne skola fa en ände på sitt straff.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
