Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med att truppen skulle springa i flankmarsch, bataljonsvis
kring mötesplatserna, och Tibell fick befallning att författa ett
generalstabs-reglemente. Detta uppdrag fullgjorde han på ett
ganska ändamålsenligt sätt; dock endast i form af försök,
hvil-ket trycktes hos Delöen i Stockholm, 1805. Härvid vågade han
icke låta påskina att grundvalen för arbetet var fransk (ty
ifrån ett land, som regerades af en usurpator skulle konungen
svårligen medgifva att något ursprungligt godt kunde liemtas)
hvarföre han såsom sina källor anförde, dels Carl XII:s
förordningar af 1709 och 1717; dels
general-adjutants-instruktio-nen af är 1788, samt v. Fieandts projekt till förnyad
general-adjutants-instruktionen af 1795. Konungen, oupphörligt
vilseledd af en ond genius, äfven då han ville göra väl, föll på den
olyckliga idéen att det dugliga arbetet borde förbättras, och
följden blef; “Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift för arméens
generalstab“, underskrifven den 10 September 180(1, af
tjenstgö-rande generaladjutanten för arméen, Mauritz Klingspor. En
upplaga deraf trycktes, till allmänt iakttagande, är 1808 i
Stockholm och kongl. fälttryckeriet, hos Peter Sohm.
Uti detta opus, hade den i det Tibellska förslaget
upptagna chefen för generalstaben blifvit utesluten; fastän Tibell,
såsom skäl för dess tillvaro anfört att en person borde finnas,
livilken utgjorde alla ärendens föreningspunkt; biträdde den högste
befålhafvaren dä planer för fälttåget uppgjordes; egde en afskrift
af dem, för att meddelas åt efterträdaren, om generalen stupade;
och under striden stod vid den högst kommenderandes sida m. m.
Dessa, af behofvet oundgängligt påkallade befattningar,
öfver-fiyttades på “general-adjutanter, hvilkas antal bestämdes efter
arméens styrka och operationer, samt skulle hvar och en af
dem kunna förrätta allt livad embetet tillhörde, ehuru i
anseende till ärendenas olika natur göromåleu dem emellan
fördelades.“ Men härmed var oredan icke fullkomlig, utan anbefalldes
derjemte “att de skulle omvexla med hvarandra i deras
befattningar, på sätt högste befälhafvaren fann för godt.“ En skulle,
för tillfället, vara general-adjutant för expeditionen eller de inre
ärendena, och en general-adjutant af dagen eller för de yttre
ärendene. Den förre, som pä befallning utfärdade alla
skriftliga order, kuude således i viss mån tvinga den sednare att göra
tvertemot hvad han, på det hotade stället närvarande, ansåg
tjenligast; och när de voro af olika mening, råkade generalen
i bryderi att afgöra hvem som hade rätt. Lägges härtill, att
bådas befattningar vore provisoriska och kandidater till dem
funnos rundt omkring, framställande sina tankar och råd för
att göra sig bemärkte, så berodde det hufvudsakligen på samt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
