Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lige generaladjutanternas karakterer, om icke stora faror skulle
kunna uppstå; svanerligast i den händelse att generalen sjelf
dels måste lyda en högre befålhafvares order och dels söka
uppfylla, af flera kända, men icke på papper nedskrifna, den
högsta maktens önskningar.
Under sjöresan hade Pukes lugn intet ögonblick svigtat,
och man kunde ej säga att han försummade visa Wachtmeister
all möjlig uppmärksamhet. Likväl höll han sig mycket på däck,
der ingen, enligt sjö-etiketten, nalkas den högste befälhafvaren
ombord, utan kallelse. Det fortsatta bemödandet att få vara
ensam, väckte derfore ingen uppmärksamhet, ty han borde med
egna ögon iakttaga huru hans gifna befallningar utfördes, och
genast vara till hands för att kunna förändra kurs m. m.; men
de som närmare kände honom sägo huru tankarne äfven
sysselsattes med derutöfver gående funderingar. Så snart flottan ankrat
och barkasserna infunnit sig vid chefskeppet, afgick till Rata
hamns rekognoscerande en division öppna kanonslupar, med
hvilken Pukc skickade en lättroende båt, hvars befälhafvare
skulle lemna honom hastiga underrättelser om hvad man
upptäckte. Uti hamnen var allting tyst, derföre gick man till
byn, hvarest innevånarne berättade: "att en kosack-postering
legat på stället, men vid det buller, som flottans ankring
förorsakade, skyndsamt begifvit sig bort, troligtvis till Djekneboda,
der en större styrka var stationerad. Nu hölls åter en
öfver-läggning med landtbefälet, efter hvars slut Puke yttrade till sin
närmaste omgifning: “Jag får dem icke åstad i qväll; men om
mitt bestick är rätt afsatt, gör det ingenting, ty blott de
sedan taga ut stegen, blir Kaniensky ändå i knipan.“ Straxt
derpå uppsattes order, dels till sjöbefälet att, vid strängaste
ansvar, befordra debarkeringens hastighet följande dag, och dels
till general Wachtmeister att, så fort trupperna kommit i land,
skyndsammast framrycka till Umeå, taga staden och, efter
omständigheterna, handla i förening med general Wrede.
Klockan 14 f. m. den 17:de började debarkeringen. Från
Försigtigheten fördes trupperna med skeppets egna båtar jemte
fregatten Jarramas’ barkass. Jägarne togos uti första foran
och sedan afgick linie-infanteriet i den mån båtarne åtcrkommo.
Förrättningen skedde, oaktadt de första timmarnes starka dimma,
med sådan drift att alla, som tillhört vårt skepp, voro
¡landsatte kl. ¿8, undantagandes 1 und.-off. och 4 man af von
En-gelbrechtenska och 1 man af drottningens lif-regemeutes
fältbataljoner samt 23 man af Kronobergs reg:te; alla
qvarkom-menderade till effekters bevakande ombord. När
skärgårdsflottan och transportfartygen löpte in uti hamnen, säg jag ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
