Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TILL ELIS SCHRÖDERHEIMS BIOGRAFI - Biografiska anteckningar af C. V. Lilliecrona. 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung! hör icke dem, som tala illa om medborgare. De veta icke hvad de bedja. Hör oss, som i glädjens och sorgens dagar unnat andra godt, och Eders Maj:t skall i en allmän kärlek återvinna sitt lugn."
Vid riksdagen i Gefle 1792 förvaltade Schröderheim hofkanslersämbetet, och var tillika sekreterare uti hemliga utskottet. Han synes nu hafva återvunnit konungens förtroende, och denne utnämnde honom vid riksdagens slut till friherre, hvilken värdighet han dock undanbad sig.
Efter konungens död bibehölls Schröderheim vid sitt statssekreterareämbete och, såsom det syntes, i samma välvilja hos hertigen-regenten, som denne furste öfverhufvud alltid visat honom, ända till dess friherre Reuterholm fram på sommaren 1792 inkom i affärerna. Det var då, som efterhand alla de personer, Gustaf III brukat i regeringsärendena, måste lemna sina befattningar eller aflägsnades, och Schröderheim erhöll en vink att söka förflyttning till landshöfdingeämhetet i Upsala. Detta gjorde han, och utnämndes därtill den 8 Augusti 1792.
I anledning af en uppgift af fröken Rudenschöld, som vid jultiden 1793 blifvit arresterad för den s. k. Armfeltska konspirationen, om ett samtal, hon haft med Schröderheim, blef han påsktiden 1794 kallad till förhör i Svea Hofrätt, och denna kallelse förnyades vid Pingst, sedan några bref från Schröderheim till Armfelt blifvit funna bland den senares papper. Hofrätten fann ingen sak med honom; men Schröderheim, som ansåg att vederbörande med hans dragande inför rätta påsyftade hans afskedstagande, ingaf strax sitt afskedsmemorial. Det bifölls den 29 April 1794.
Han flyttade nu från Upsala till Järva, bredvid Stockholm, en lägenhet på lustslottet Ulriksdals egor, hvilken Gustaf III skänkt honom på lifstid. Här lefde han i stor torftighet, dåvarande maktegare till ringa heder. Att hertig Carl lät en af sin broders tillgifnaste och trognaste tjenare, den man, hvars namn sväfvade på hans läppar i dödsstunden, och hvars hand han sist af alla på jorden tryckte, dricka fattigdomens bittra kalk, blir alltid en fläck pa denne furstes minne. En dag, då hertigen och hans favorit Reuterholm promenerade i vagn förbi Järva, hade Schröderheim ställt sig nära vägen med sin vedyxa, och högg ved. Reuterholm föranledde att hertigen ej observerade honom, och Schröderheims hopp att ådraga sig hertigens blick och medömkan gick ej i fullbordan. Helsan och lynnet aftynade lika, och ändtligen slog för honom befrielsens timma den 30 Augusti 1795, i hans 49:e år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
