Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske eljest ofta kunnat taga; men däremot äro mina närvarande öden drägligare. Hade jag fört en journal ifrån 1768, visserligen hade den kunnat blifva mera intressant än de få anteckningar, jag nu kan taga endast af minnet och några få behållna papper. Mina anmärkningar hade blifvit flere, men kanske mindre pålitliga än dessa, sedan år och olyckor lärt mig bättre att känna mig själf, den tid hvaruti och de människor, med hvilka jag lefvat. Som min egentliga afsigt, jag bekänner det, är att justifiera mig själf, så kommer jag äfven att tala mera om mig, än jag eljest kunde tillåta mig, i sammanhang med det öfriga af mina berättelser. Jag har särskildt författat min lefvernesbeskrifning, hvilken jag äfven skall öfverlemna till dig, min vän, när jag antingen sjunker uti de olyckor, på hvilkas brädd löften och utsigter, kanske alla bedrägliga, mig ännu uppehålla, eller jag en gång vinner ett lugn igenom Försynens skickelser, hvars behag jag med ett tålamod, uppmuntradt af erkänsla och tillförsigt, mig underkastar. Jag har där uppgifvit mina fel, sådana som jag vid en sträng ransakning funnit dem, förklarat hvad jag kunnat, och bekänt de öfriga utan förbehåll eller ursäkt.
En annan erinran bör jag äfven göra för min enskilda räkning, innan jag går vidare. Då jag uti mina berättelser nödgas lasta baron Armfelt, sker det ej för att kasta flere stenar på den hög, som höljer honom, icke af obeständighet i vänskap eller af svaghet att taga tidens ton. Han var min vän, innan han kom till hofvet, han förblef det äfven ända till 1786, då han betalte min vänskap med ett mycket olika mynt, gjorde mig de största otjenster och sökte äfven uppenbarligen mitt fall. Om våra lynnen förenade oss i umgänget och nöjen, så voro uti affärer våra begrepp så mycket mera olika om konungens och rikets sanna nytta och om medlen att befordra dem. Under allt detta hörde jag allmänheten knyta mig tillsammans med honom, tillskrifva mig många af hans gärningar och döma mig med honom. Jag behöfver ej erinra en upplyst vän, huru många tillfällen gifves under oroliga tider, då hvarken heder eller försigtighet tillåta les gens en place att offentligen öfvergifva forna liaisoner eller predika missnöje öfver hvad man ofta ogillar. Jag egde ock alltid hopp att se honom återkomma utur sin yrsel, och till min egen skada har jag för länge uppehållit mig med försöken därtill. Om dessa papper någonsin falla uti hans händer, skall han icke kunna förneka sanningen af mina uppgifter eller igenfinna hälften af hvad jag muntligen sagt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
