- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 1. Elis Schröderheim's skrifter till Konung Gustaf III:s historia jämte urval ur Schröderheim's brefväxling /
40

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

generelle fullmäktig herr Sandels, en man, som då han gjort sin egen panégyrique, bespart andra den mödan.

Liljencrantz använde flere timmar vid toiletten, men tog emellertid emot alla, som kommo. Uti hans konversationer fann man äfven så mycken svårighet att vinna décisioner, som man hade längtan att sluta dem. Uti tal och skrifsätt, men ännu mera uti föredragningssättet, var han diffus öfver all jämförelse, kände nästan aldrig de mål, han föredrog, uppläste därvid alla handlingar och hann sällan med mera än ett eller tvenne, ofta icke slutligen ett enda uti hvar konselj. Han tog sällan kunskap om sin expedition, dit han aldrig satte sin fot, om arbetet därstädes eller de dit inkommande ärendena. Vexelaffärerna och utrikeskorrespondansen lågo honom ömmast om hjärtat, dem besörjde han genom sitt kontor. Själf arbetade han nästan aldrig. Likväl komponerade han uti imitation af Necker en compte rendu, men ökade därmed endast griefferna emot sig. Vidlyftigheten uti hans arbets- och umgängessätt hade tröttat kungen; hans vördnad för Ulrik Scheffer, hvilken tycktes stundom strida emot första budet af politikens katekes, choquerade, och vissa oppositioner, kanske stundom malhabilt och mal à propos insinuerade, aigrerade ännu vidare. Jag hade den olyckan att vara vittne af flere ledsamma scener, hvaraf jag isynnerhet påminner mig en, som jag vill anteckna.

Det är bekant, att drottning Lovisa Ulrika vid sin död uteslöt sina tvenne äldste herrar söner ifrån allt arf. Konungen och hertigen af Södermanland acquiescerade därvid af aktning för sin fru mors vilja. Vid utredningen af sterbhuset var grefve Hermanson närvarande för att bevaka kronans rätt. Konungen såg med nöje honom därigenom återkomma till samma riksjuveler, hvilkas historia han sedan 1756 aldrig hunnit att hos konungen rätt förklara; han skulle nu återtaga dem, och kungen, för att plåga gubben, tvang honom att uppvisa och göra redo för dem i konseljen. Närvarande voro: grefve Gyllenstjerna, grefve Hermanson, (grefve Scheffer var på Ek) grefve Stockenström, riksrådet Fredrik Sparre, om jag rätt minnes, grefve Wachtmeister, baron Liljencrantz och jag. Riksrådet Hermanson hade känning af podager, såg illa att läsa beskrifningen, och njöt ändtligen den soulagement att få inkalla Suther, hvilken han låtit komma tillstädes. Juvelerna jämfördes med räntekammarens inventarier, allt var riktigt och väl, och Suther afträdde.

Då uppstod frågan, om icke alla de riksjuveler, hvilka varit i enkedrottningens förvar, men nu blifvit återlemnade, genast borde tillställas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free