Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den regerande drottningen till bruk och nyttjande, såsom enligt med den afsigt, hvarföre de af riket blifvit inköpta. Kungen var angelägen att visa drottningen en vänskap, hvilken aldrig kunde göras magnifikare eller på annat sätt utan hans enskilda depens. Konseljen fann naturligtvis ingen svårighet och tillstyrkte gärna en agrément för drottningen. Kungen, för att plaisantera med riksrådet Hermanson och att längre uppehålla honom i detta ämne, erinrade sig, att först likväl borde de riksjuveler, som regerande drottningen redan hade, skiljas ifrån hennes egna och ett ordentligt inventarium upprättas öfver de förra och de senare, riket tillhöriga. Han besinnade sig därföre, sade han, att chargera riksrådet Hermanson att genast gå in till drottningen och begära dem. Gubben jämrade sig öfver sin podager, och min baron, som senterade ingenting af allt detta, offererade sina bona officia. Kungen, som därigenom fann sig avancerad från skämt till allvar häruti, och icke kunde reculera utan att explicera med gubben, hvad han icke ville, blef ganska ond och svarade: "Nej tack, min baron, jag hade haft den utvägen, om — Gå, Schröderheim, och begär att jag får låna en moment drottningens juveler". Han kallade mig till sig, hviskade vid mig, att jag borde bära mig försigtigt åt, och att jag ej fick adressera mig till någon af damerna.
Rätt ledsen öfver min kommission begaf jag mig uti garderoben, där jag fann mademoiselle Hellman, åt hvilken jag cruement, som om ingenting hade varit, sade mitt ärende.
Hon studsade och började att göra omöjligheter.
"Tyst, nådig Lisa Lotta" (så kallade vi henne), sade jag, "jag vet ej, men jag tror, eller rättare gissar, att det kan vara fråga om att ajoutera något mera, och gif mig skrinet".
"Det är omöjligt"!
"Hvarför mera nu än att låna dem åt kungen på teatern och i karusellen"?
"Ja, ja, men jag måste säga åt drottningen".
"Ja, alltför gärna, det förstår sig, men kan det ske nu"?
"Ja, kanske drottningen är uppstigen och ligger på en chaise-longue för att emottaga kronprinsen och kanske kungen". (N. b. drottningen var ej ännu kyrktagen efter hertigen af Småland).
"Ja, visst kommer kungen".
"Vänta då en moment"!
"Ja, ja, men kom ihåg, att när frågan är om juveler, är en moment précieux".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
