Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Acrel, på hvilken han skyllde hela skulden af prinsens sjukdom och hundrade fel uti hans skötsel ifrån början. Hela sällskapets indignation afbröt denna konversation, och när Dalberg var utgången, hade han mera tort, än han förgäfves velat gifva gubben. — Efter soupéen soutenerades konversationen kort och matt, och sedan de fleste blifvit congedierade, önskade kungen ändtligen grefve Oxenstjerna och mig en rolig natt kl. half 2. Man har sagt mig, att kungen lade sig genast, och att han förbjudit att väcka sig förr än kl. 7, om än den befarade obehagliga händelsen skulle dessförinnan inträffa.
Kl. half 6 om morgonen, den 23 söndagen, fick jag bud ifrån Armfelt att genast komma upp. Löparen berättade, att tillståndet mycket försämrat sig, och att man hvar minut väntade slut. Jag skyndade mig, men hann ej upp, förr än kungen redan vaknat, och i konseljrummet mötte jag Griberg, som kom med tidningen, att prinsen i det ögonblicket, kl. 3/4 7, uppgifvit andan. Han hade blifvit skickad ifrån kungen, och visste ej hvad han skulle svara. Jag bad honom säga, att ingen fick gå in, efter drottningen ännu var qvar, och att man i förmaket ej visste något föränderligt. I samma moment kommo grefve Gyldenstolpe, grefve Oxenstjerna, baron Armfelt. Vi öfverlade om sättet att anmäla olyckan och hvilken af oss borde göra det, när Griberg kom ut. Han hade berättat, att jag var uppe; jag blef inkallad och åtog mig naturligtvis kommissionen. Jag blef emottagen mycket vänligt, men med en affekterad tranquillité, hvilken blott tjente att bekymra mig ännu mera.
"Har du varit", sade han, "hos hertigen"?
"Ja", svarade jag.
"Var drottningen qvar ännu"?
"Ja; Hennes Maj:t har varit där hela natten och sedan kl. 3 suttit på en pall vid sängen, så att hon nu med möda kunnat resa sig".
"Har hon nu gått upp till sig"?
"Jag supponerar det".
"Är hertigen död"?
Utan att svara tog jag vattenkaraffinen, slog hastigt uti ett glas, sade endast: "var så nådig och drick", och därvid kysste jag hans hand under tårar, som kanske bidrogo till samma lättnad för honom. Utan lof öppnade jag dörren, då de trenne herrar, hvilka jag lemnat i konseljrummet, kommo in och aflade deras condoléancer under repeterade famntag och tårar; men i en minut lade kungen sig neder, sade sig vilja sofva och bjöd oss farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
