Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som jag fann huru otjenligt det blifvit att lemna honom ensam, och jag ej kunde uppleta någon säkrare ressurs till dissipation än uti de ceremonier, hvilka härvid fordrades, föreställde jag, att ehuru högeligen jag önskade kungen någon hvila, ansåg jag dock min skyldighet fordra att plåga honom genast med några förfrågningar uti ämnen, som icke kunde medgifva dröjsmål. Olyckan hade inträffat på en söndag och så tidigt om morgonen, att tacksägelse borde göras i alla stadens kyrkor vid högmessan; att det sättet vore det bästa och värdigaste att underrätta allmänheten om den timade bedröfvelsen; att i det fallet borde öfverhofpredikanten baron Taube genast efterskickas för att därom få ordres. Ett bud till drottningen, huru skulle det arrangeras? Det mest consolanta vore, om H. Maj:t själf orkade stiga upp och gå öfver till henne. Dessutom fordrades en notifikation till hela det kongl. huset och mångfaldiga anstalter med det lilla liket, dess bisättning eller begrafning, balsamering, parad o. s. v., och därvid vore riksmarskalken oundgänglig.
I början hördes ej på det örat, men efter någon dispyt fick jag ändtligen rätt. Riksmarskalken grefve Gyllenstjerna och öfverhofpredikanten efterskickades. Grefve Oxenstjerna och baron Armfelt fingo i kommission att i sina egna namn skicka och låta, dock endast i sina namn, avertera hos Deras Kongl. Högheter. Den vakthafvande lifpagen skickades till drottningen, att efterfråga dess tillstånd och annonsera ett besök, så snart man nånsin kunde. Emellertid samlades flere och flere af dem, som egde det närmare tillträdet till konungen, och de blefvo efter hand emottagna. Deras Kongl. Högheter hertigarne ankommo genast och emottogos med all tendresse. Drottningen hade efterskickat sin öfverstemarskalk, riksrådet grefve Bielke, och uppdragit honom att å sina vägnar icke allenast skaffa henne underrättelse, huru konungen befann sig, utan äfven förklara, det Hennes Maj:ts föresats hade varit, om dess krafter och consternation medgifvit, att strax vid dödsfallet genast gå öfver till kungen och taga en consolation utaf att själf framföra berättelsen. Detta galanteri smakade öfvermåttan väl. Baron Taube fick ordres om tacksägelsen, som uppsattes och justerades. Riksmarskalken, som äfven uppkommit, fick ordres icke allenast att efter begärd timme formligen aflägga för Deras Kongl. Högheter notifikationen, utan äfven om en mängd andra anstalter. Deras Kongl. Högheter prinsessorna ankommo kl. mellan 9 och 10, och blefvo äfven emottagna vid sängen, dock under mångfaldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
