Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tillade slutligen att “tjente jag er, min kära Halldin, och ville uträtta något godt hos er, så läste jag bibeln, Bonnet och Saussure; med kungen går jag på spektakler, karuseller och i societeten“. Han syntes blidka strängheten af sina omdömen, sedan jag upptäckt, att han befann sig med baron Axelson i den närmaste liaison, och att han väntade innan kort till Stockholm en illuminat af judiska nationen.
Jag har berättat vidlyftigt vår första entretien och början af vår bekantskap, för att lära känna min man och våra relationer. Jag uppehåller däremot icke med andra scener, ehuru besynnerliga de voro, som t. ex. när han en gång, midt på ljusa dagen, arreterade min vagn vid Munkbron för att stiga upp på vagnssteget och sjunga psalmen: “Si huru ljuflig är din boning, Herre kär!“ icke när han kom till mig för att bevisa korrespondenserna emellan denna och andevärlden, och huru i vårt helgamannasamfund, där han likväl icke var annat än värden, hos hvilken påskalammet skulle förtäras, konungen vore Kristus; att vårt antal vore 12, att hvar och en af oss vore en apostel, att deras roler ännu icke voro utdelta mellan oss, men att grefve Oxenstierna likväl vore Johannes, som låg vid Mästarens bröst.
Han fortfor sedan i mera än tvenne år att skrifva oupphörligen, ofta flera gånger om dagen, dels till kungen, dels till Oxenstjerna och mig, och förmodligen till flere. Vi bägge hade stora packor däraf, hvilka vi lemnade kungen, när vi 1788 foro till kriget. Han kontinuerade äfven länge till mig därmed, men sedan 1786 mycket sällan. När kungen sista gången var uti Paris, lemnade honom Vergennes ett bref ifrån Halldin, som var kommet under hans adress, och när kungen, som igenkände stilen, emottog det småleende, förtäljde Vergennes, att han tid efter annan varit hedrad med hans bref. Riksrådet Sparre upptäckte i Neapel, att Halldin äfven öppnat en korrespondans med general Acton, och jag bedrager mig mycket, om Pius saknat denna förmån.
Efter det märkvärdiga plenum plenorum på rikssalen 1789 fick kungen ett bref ifrån Halldin, som innehöll en jämförelse med Gustaf Adolf. Nå, det kunde väl så vara; men likheten bestod däruti, att efter korrespondansläran fann Gustaf III sig nu igenom sin högfärd, Guds namns missbruk, orättmätigt krig m. m. uti den punkt, som svarade precist emot 16 graden ibland de fördömda, hvaruti Gustaf Adolf för samma synder sig befann, och hvarifrån han behöfde, om jag rätt minnes, ännu 150 år att komma till Gud och lycksaligheten. Hans bref voro sällan korta, alltid ett, ofta flere halfva postpappersark. Stilen var tätare och finare än uti något vanligt predikokoncept. De voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
