Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan sammanhang merendels, men uppfyllda af hot, bestraffningar, förebråelser och citationer utur Bibeln, isynnerhet af Esaias och Uppenbarelseboken.
Som jag haft den äran att berätta, fick jag befallning att producera mitt första bref, och när jag om aftonen öfverlemnade det, gaf kungen mig genast det, han hade fått. Det var ej anonymt, det var signeradt af Halldin; det var mycket starkare än mitt, och kapitlet om l’amour filial, och hvad däremot kunde vara brutet, grufligen exegetiseradt. Konungen föresatte sig att med allt tålamod emottaga suiterna, förbehöll sig kommunikation af mina. De kontinuerade på bägge händer. Snart blef grefve Oxenstjerna hedrad därmed. Hans bref voro sällan hårda, de voro mera trösterika och uppmuntrande; och han gick äfven till honom för att en gång visa honom sin urbild eller heliga original, Johannes Döparen, hvilket skulle visas uti en spegel igenom reflexion af apostelns porträtt, tecknadt med prickar, likasom själen uti gamla editionen af Orbis Pictus; hvilket porträtt Halldin höll bakom den yngre Johannes’ rygg. Baron Axelson, med hvilken jag lefde i mycken liaison, satte mig snart, och förmodligen på Halldins begäran, uti förtroendet af deras relationer, och likaså grefven. Axelson rekommenderade oss både böcker och manuskript att läsa m. m.
I början af Mars månad gaf kungen en afton cour och publik spisning. Jag fick befallning att dröja qvar efter den senare, och fann kungen mycket distrait. Under spisningen gick jag ut i matsalen och fann baron Axelson planterad vid skranket och bakom honom en liten man med air af en jude. Axelson stal sig som oftast att tala vid honom, och konungen att fixera bägge. Jag spådde, att det var den omtalte illuminaten och observerade honom därföre så mycket omständigheterna kunde tillåta utan att ådraga mig soupçon af någon uppmärksamhet därtill. Under det andra servisen borttogs, hade denna konversation mera frihet, och jag aborderade min baron som af en händelse, men för att se, om någon bekantskap oss emellan skulle formeras; men det var ej auctors mening.
När kungen efter soupéen retirerade sig, vinkade han åt Axelson och hade med honom en liten entretien, hvarefter han for. Grefve Oxenstjerna och jag gingo ned i pelarsalen, dit kungen genast kom efter, och sedan han marquerat icke allenast någon inquiétude, utan äfven en indecision att kommunicera med mig, hvilken var choquant och verkligen betog mig all nyfikenhet, sade han sig hvarken böra eller vilja lemna mig i okunnighet om en avertissement, han hade fått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
