Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallat bondeståndet och sedermera borgarne att få de resolutioner, som fallit på deras ansökningar, och underrättelse hvart deras andra papper tagit vägen.
Grefve Ekeblad och Zibet kommo upp till mig. Vi föreställde oss en glad dag, ty vi hade med våra vänner arrangerat en piquenique till middagen. Grefve Adolf Hamilton passerade som värd, för att slippa avertera dem vi icke ville hafva med oss. Jag skickade efter ostron och vi skulle laga om oss, hvarföre jag icke heller emot tog visiter; men glädjen var ej lång. Ifrån ett hörnfönster af min sängkammare kunde jag se bryggan öfver ån och det hus på andra sidan, hvaruti Armfelt bodde. Kl. var knappt 10, då vi funno honom i sin portechaise nalkas torget. Ingen eskort, inga adjutanter, endast hejdukarne som buro och en valet de pied vid ena sidan; men till vår surprise bars han in i min port, sedan han under hela riksdagen icke en gång skickat mig ett kort, mycket mindre gjort mig ett besök. Jag hade en double appartement, som kommunicerade igenom en alkov, och samma väg skickade jag mitt sällskap och mina ostron, sedan jag förut tillsagt mitt folk att emottaga honom.
Han begärde, vid det han kom igenom dörren, att få vara ensam med mig en qvart, hvarom jag gjorde anstalt. Han var klädd i en nattrock af rikt tyg, björnskinnsstöflar och okammad. Han lade sig genast på min soffa och började att gråta, att klaga öfver sin podager, sin blessyr, sin helsas totala dérangement i kriget, sina beträngda omständigheter, hvaraf han gjorde mig en faslig målning, sina pretenderade vänners förhållande, andras otacksamhet, särdeles kungens, som kunnat manquera honom till den point att ej visa honom den minsta attention vid ett tillfälle, då hans hela existens varit på spel. Jag explicerade mig med honom helt uppriktigt och om vårt enskilda talte jag utan all hetta. Det var då en af de scener föreföllo mellan oss, hvilka jag, till svar uppå hans invektiver ifrån Neapel, rappellerat uti ett af mina bref, hvilket jag sedan haft den satisfaktionen att justera i Svea hofrätt. Han ville chargera mig af en negociation ånyo om öfverståthållare-ämbetet; men jag föreställde honom min ineptie därtill, och att, om han räknat mig ibland kanonerna på sina batterier, vore jag en af dem, han själf förnaglat. Jag prevenerade honom om anslaget till kl. 11, och han lemnade mig litet förut. I samma förstuga, och dörren bredvid min, bodde Ehrenström och Kebon. Den förre hade varit mycket sjuk under riksdagen, men reste strax efter att Armfelt gått ifrån mig. De möttes i trapporna, och skildes åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
