Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade man den minsta empressement att se honom. Han infann sig vid levern, men uppsökte mig uti de yttre rummen, marquerade sin inquiétude öfver sin belägenhet, hvilken jag fann min skyldighet att icke minska, utan för hans eget bästa snarare öka, hvarom mina funna bref vittna.
Konungen flyttade sedan till Haga och återtog sin gamla lefnad och societet; men inquiétuder kommo dagligen.
Grefve Muncks process och person voro ledsamma ämnen; och någon hade insinuerat honom, att i de dagarne skulle inkomma eller hade redan inkommit stora partier af franska revolutionsarbeten. Han gjorde mig ofta den nåden att tala med mig om bägge. Jag soutenerade alltid, att jag visserligen icke önskade någon rigueur emot Muncken, att jag icke kunde misstro honom om brottet; men för att draga hela detta ämnet undan allmänheten, projekterade jag, att han skulle kalla Muncken till sig, befalla honom att säga sig sanningen under de löften eller det hot, som därtill kunde föranleda, och sedan förfara som omständigheterna då kunde presentera sig och fordra. Muncken låg dessutom hvar qväll flere timmar i min soffa och gnällde, att jag skulle så begå, att han kunde få audiens. Jag föresatte mig att göra hvad jag kunde, men förebar för honom alltid omöjligheter för mig att tala därom.
Angående böckerna gjorde jag själf och genom två à tre personer uti kansliet, dem jag kunde nyttja, alla möjliga rechercher uti packhuset och på boklådorna; och uti kanslikollegio, där jag då hade den äran vara ordförande, öppnade jag äfven en öfverläggning, i suite hvaraf jag om torsdagen den 8 Mars skickade till Haga ett skriftligt projekt och tillika en befalld underrättelse rörande Ultuna-arrendet, hvaraf jag tog anledning att erinra, men blott med få ord, om Munckens audiens.
Att hans vänner och han själf göra mig orätt, som påstå, att jag hindrat kungen ifrån att tala med honom redan då, det vittnar bilagda svar[1]. Det nämner väl icke Muncken vid namn, men mitt bref, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
