Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de hårda ord jag fått, föreställde, att jag aldrig velat åtaga mig några kommissioner dem emellan, att jag alldeles icke satt fram saken såsom därom kommitterad af Armfelt, eller att få något svar på en sak, som var afgjord; utan allt hvad jag därom nämnt var en kontinuation af hvad som passerat i Gefle och en lydnad för H. Maj:ts vilja att veta hvaruppå vår konversation roulerat.
"Jag börjar tro", sade han, "att Ni är mystifierad, och att Ni icke ämnat mystifiera mig". Jag beklagade mig grufligen öfver den termen, då kungen gaf mig sin hand och sade mig tillika: "Baron Armfelt måtte öfver Er hafva en stor pouvoir". — "Han har den så stor", svarade jag, "som gammal vänskap och en gemensam intérêt för en gemensam älskad herre kan gifva, och jag hoppas att alltid finna hos honom en retour ifrån de misstag, hans ålders- och sinnes-legereté förorsaka“. — "Jag är skyldig", svarade kungen, "Er ett förtroende, som explicerar min hetta; den var affekterad och icke verklig; se här, läs denna billet doux"!
Det var att bref eller rättare ett nonsens ifrån Armfelt, dateradt Gefle lördags afton, och skickadt med någon resande; det skulle vara liksom en excuse för det han ej kommit upp, likasom visa reprocher; men det enda, som var tydligt och att förstå, var en berättelse, att han varit hos mig och en amère accusation emot mig för ingenting mindre än intimité med oppositionen, incapacité till min place och missbruk af kungens förtroende.
Jag tackade underdånigst för den del, jag fått, föreställde att sådana accusationer expliceras ej med blotta ord af den anklagade, utan att jag hoppades vinna H. Maj:ts nådiga bifall att därom explicera mig med baron Armfelt. "Alldeles intet", svarade kungen. "Jag deklarerar för en indiskretion, om han någonsin förstår att jag häraf lemnat Er del. Var försäkrad, att jag aldrig gjort det, om jag satt den minsta tro därtill; men jag har funnit, att människor antingen tro alla eller ingen. Du är af de förra, min patron, och behöfver glasögon. Jag väntar att aldrig höra talas härom; men Armfelt får ej vara i Gefle; skrif honom en befallning att genast komma hit och skicka den med en hingstridare". Jag föreställde, att vi då redan hade tisdags afton, att ett sådant bud endast några timmar kunde avancera hans resa, men väl förorsaka en stor uppmärksamhet och förundran. Projektet föll och talet på andra ämnen — och ändtligen retirerade sig kungen.
Armfelt kom om onsdagsaftonen, annoncerade sin ankomst; men hvarken fick han efter sin förmodan genast ett nådigt besök, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
