Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag genom en edlig försäkran förra gången var tvungen att neka därtill, kom envoyéen till mig, som med tårar i ögonen bedyrade, att hans bror aldrig varit så usel, aldrig så oregerlig, och att han omöjligen kunde svara för, att han icke sökte sig utvägar att mörda Lund, att han därtill hade flere förslag. I början plaisanterade jag öfver den nytta, generalen därmed gjorde det allmänna, som röjde Lund ur vägen, och gaf regeringen rättighet att bemöta sig själf på ett sätt, som kunde försäkra publiken för hans upptåg, och citerade därunder den stränghet, lagen i sådant fall lade i h. exc. justitiekanslerns händer, och som intet medgaf anseende till person, men sedan envoyéen med all uppriktighet detta allt erkänt, och jag funnit sanningen af hans oro och inquiétude, lofvade jag använda mig för att se, om Lund kunde tystas.
Dagen därefter råkar jag af en händelse major Almfelt på gatan, som frågade mig, om jag nyligen sett Sprengtporten. Jag underrättade honom om sina egna termer med gubben, huru ondskan fortfor, och förtrodde honom tillika stämplingarne emot Lund, hvilka jag garnerade med flera omständigheter, till styrkio och förskräckelse. Almfelt, som trodde sig redan mycket lidande af sin forna liaison med Lund, och som med mycken sinnesrörelse ville förtälja mig den olycka, han haft att misshaga E. Maj:t, affekterade i början en indifférence öfver Lunds öde; men sedan jag sagt honom, att jag fann saken böra till hans varning sägas honom, att kristendom och medborgerlighet fordrade det, och att jag utom honom intet kände någon utväg, åtog han sig att avertera Lund.
Efter några timmar får jag en biljett af Lund, som begär att få komma till mig, hvilket jag biföll, med förbehåll att major Almfelt därvid ville vara så god och blifva närvarande, emedan vår conférence kunde fordra en tredje man, till hvilken vi bägge hade förtroende. Andra morgonen ankommo mina majorer. Jag gaf Lund all den tid, han behöfde att beskrifva, huru nöden tvungit honom till skribent, huru knappa hans medel voro, hans mors nöd, hans kreditorers kraf, hans egen afsky för sin metier; men då han slutligen begärde min underdåniga förbön om någon nådig hjälp, och att jag därvid skulle söka grefve Wachtmeisters biträde, afbröt jag discoursen och sade honom, att jag flere gånger underrättat hans vänner om omöjligheten af ett sådant företagande, att H. M:t längesedan öfverlemnat honom och dess papper, hvilket H. M:t aldrig läste, till sitt öde; att han genom sitt eget förvållande tillstängt alla de vägar, andra brottslige kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
