Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna till en mild konungs förlåtelse; att vår kung aldrig erfor annat af hans skrifter, än hvad som händt andre store regenter i alla världens tider; att om något öfverblifvet skum af forna partigängare, några miserabla och onyttiga människor här och där skulle admirera hans courage, lästes dock merendels hans papper med förakt och åtlöje och tjente en gång att mycket hedra en kung, som under sin lifstid gifvit ett sådant blad ett obehindradt lopp. Jag föreställde honom, att då H. Maj:t tagit ett sådant parti för sin egen räkning, skulle hvar och en undersåte, som ville bjuda till att ändra det och hindra skriften, naturligtvis blottställa sig för sin konungs misstankar på ondt samvete och fruktan att i dessa blad läsa sina gärningar; att af sådana skäl jag åtminstone aldrig blef hans advokat.
Han viste mig trenne insända manuskripter, hvilka, ehuru uppfyllda med horreurer emot våra tider och en af mina vänner, jag med all kallsinnighet rådde honom att låta gå, såsom ingenting bevisande.
Jag proponerade honom att changera ämnet och att tala om vår föresatta betraktelse, general Sprengtporten, hvilket jag slöt med att säga, det jag väl ville, för att tranquillisera gubben, att "Tryckfriheten" vore i h—e, och att det enda den skriften hade med sig vore, att den förökade hans inquiétuder, hvilket dock som en otacksamhet föll tillbaka på herr majoren. Jag rådde honom att göra sin fred med Sprengtporten och bad om ursäkt, att jag ej längre kunde uppehålla mig.
I mitt förmak vänder Lund tillbaka, med mycken consternation fattar mig om lifvet och säger: "Nej Herre, om Gustaf ännu aldrig varit döf för en olycklig, skall han intet heller längre vara det för mig. Han känner den äran att förlåta, och han skall få taga den på mig, på min ånger, på min förbättring. Ni skall också slippa att förhärda för mig ett hjärta, som blöder för andra. Sex nummer äro qvar af mitt engagement; sen skrifver jag aldrig ett ord mera förr än kungen kommer hem. Jag skall kasta mig för hans fötter. Jag är svensk, jag behöfver ingen förespråkare. Kungen skall själf se, huru jag vet att ångra mig; men Herre, när jag slutar mitt blad, så svälter jag. Förbarma Er!" — Jag tog genast 72 r:dr, som jag hade i en låda, och gaf honom oräknade: men han räknade dem, och sade: "Med 28 till är jag hulpen". Jag räknade fram dem, men förbehöll mig den yttersta discretion, och continuerade, att min största olycka vore om kungen, grefve Wachtmeister eller någon annan skulle beträda mig med denna flepighet. Efter en timme skickar Lund mig en lapp af detta innehåll:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
