Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afresa. Han nekar till det ryktet, som gått, att E. Maj:t lofvat honom riksdag, och säger, att E. Maj:t lofvat intet. Många hafva varit hos mig och påstått, att jag fredagen eller lördagen fått ordres om riksdagskallelsens expedierande, som blifvit återkallade måndagen. Jag har bevist dem, som sanningen är, att jag emellan onsdagen och måndagen ej hade den nåden att uppvakta, och att jag genom en resa till Ulriksdal fredagen förlorade den lyckan, som då var mig ämnad. I allmänheten utsprides, att E. Maj:t varit mycket missnöjd med Rådet och med oss alla, att E. Maj:t funnit oss glömma våra undersåtliga pligter och endast tänka på oss själfve, de förmögne att konservera sina gårdar, vi fattiga att söka gunst och bröd på andra sidan; att d’Albedyhl och Carisien icke varit pålitlige, men Löwenhjelm trogen och uppmärksam; att både Ruuthen, Armfelt och jag fått bannor, att E. Maj:t med säkerhet icke kan nyttja någon utom Liljensparre, jämte mycket annat sladder, som ej förtjenar att nämnas. Hos general Rappe och Bungencrona äro conférencer ifrån morgon till afton. Där gör man listor på oss, som skola renvoyeras, somlige för alltid, somlige endast under riksdagen, och vissa platser äro disponerade. Öfverståthållare och finansminister hafva de ej ännu funnit, mig vetterligen, men Spaldencreutz skall blifva justitiekansler, Mannerheim statssekreterare af krigsärendena och Hummelhielm eller Bergenschöld lösa af mig. Att de i anseende till några af oss misstaga sig om nationens tanke, skola de få erfara, och E. Maj:t lärer därom snart nog blifva öfvertygad. Bitterheten emot Armfelt grämer mig, ty den är mera allmän, och önskade jag hjärtligen, att han ej hade någon befattning nu så länge, hvarken i Wermland eller annorstädes. Hatet till Rosenstein vore obegripligt, om det icke förklarades igenom det nådiga förtroende, E. Maj:t behagat visa honom. Riksdrotsen grämer sig sjuk. Han förfaller synligen och är obeskrifligen orolig. Jag vet ej, om jag är illa underrättad, och ännu mindre, om jag bör säga det, men för att ingenting dölja bör jag kanske nämna, det man påstår, att han af egen chagrin, och torde hända föräldrars öfvertalande, tänker att söka lugnet. Själf har han dock icke sagt mig något därom. Man nämner en eller annan af Rådet, som man tror sysselsätta sig med samma tankar. E. Maj:t kan ej tvifla, att grefve Wachtmeisters största lidande i detta ögonblick uppkommer af vördnad, kärlek och tacksamhet. Öfverståthållarens ålder gifver honom mera lugn än förr, men hindrar icke hans uppmärksamhet till allt. Om man skyndar sig att förtyda hans uppförande i något afseende, är jag dock säker, att E. Maj:t vid pröfning däraf gillar det och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
