Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Svenska Akademien, hvarest han, såsom vi nämnt, redan fem år förut, enligt konungens första utkast, varit utsedd att intaga ett rum, helsades han af konungen såsom den "skald, som med så mycken behaglighet låtit på svenska skådeplatsen tala Euripides’ och Homeri hjältar och med så mycken själ tolkat Coras och Alonzos kärlek"; och Adlerbeth slutade sitt korta inträdestal, innehållande några allmänna anmärkningar rörande språkets odling, med uttryck af beundran för konungens vältalighet, "som öfvertygat sinnen och bevekt hjärtan, i hvars rättmätiga pris eftervärlden likväl ogärna skulle sig af oss förekommas".
*
Adlerbeths minnestecknare i Svenska Akademien, Hans Järta, har i sitt inträdestal öfver honom gifvit en starkt idealiserad bild af Gustaf III:s tidehvarf och ej mindre af den personliga ställning, som "Coras och Alonzo’s" skald intog inom konungens vittra hofkrets. Ett utdrag må anföras. "Allt", säger han, "intill själfva förvillelsen, antog i denna ridderliga tid ett ädelt yttre, som bevisade en inre aktning, äfven hos den svage, för ädelhet. Glädjen var hyllad, men allvaret tåltes och vördades. Man såg i det för lättsinnighet nu utropade hofvet glada, lysande unga män samla sig omkring en medelåldrig, som de gärna hörde. Hans blick var eldig, men icke lekande, hans anletsdrag voro en tänkares, hans gulnade hy vittnade om lärdomens mödor; enkel var hans klädsel, stadig hans gång, allvarsamt hela hans yttre väsende. Jag ville nu i hast kunna draga förhänget från en tafla, där han stode med penselns sanning skildrad, nämna Adlerbeth och säga dem, som betraktade hans vördnadsbjudande gestalt, att denne man var den, som uppfann nöjena i Gustaf III:s hof, att han var älskad af Gustaf III, sökt och högaktad af hans gunstlingar".
Taflan är tilltalande, men, med undantag af hvad som rör hufvudpersonens yttre skick och väsen, knappast fullt verklighetstrogen. Med de flesta af hofvets "glada, lysande unga män" var Adlerbeth jämnårig; sedan sitt 23:dje år hade han tillhört hofkretsen och stod i sin bästa mannaålder vid tiden för Gustaf III:s död. Det var ej han, utan konungen, som "uppfann hofvets nöjen". Adlerbeth var blott dennes lydiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0014.html
