Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och talangfulla redskap vid öfningarna i vitterlek. Librettoförfattaren till operor och operabaletter, versifikatören vid högtidliga tillfällen, epigrafikern, hvars fyndighet togs i anspråk vid minnespenningar och minnesfester, den kunskapsrike kännaren af historien, antiqviteterna och främmande länders litteratur — var en i Gustaf III:s hof i högsta grad användbar person. Men dess "maître des plaisirs" var han icke, och han torde på det hela taget hafva känt sig främmande i den egentliga hofcirkeln. Konungen bemötte honom med välvilja och räknade honom bland sina vänner, ansåg sig väl äfven med skäl hafva rätt att räkna på hans tacksamhet. Men om det är en sanning hvad Schröderheim yttrat, att "aldrig någon ensam i någon stund af Gustafs lefnad egt hela hans förtroende", så gäller detta säkerligen äfven om Adlerbeth.
Sin konung nalkades han ofta och hade fritt tillträde till hans person; men han stod honom tvifvelsutan vida mindre nära än både Schröderheim och Armfelt, Oxenstjerna och Leopold, äfven innan de stormar brutit löst, hvilka kastade sin skugga öfver Gustafs sista regeringsår och grumlade hans förhållanden till gamla vänner. Olikheten i Adlerbeths och Gustaf III:s skaplynne var för stor, för att tillåta någon egentlig förtrolighet mellan konungen och hans handsekreterare: den sistnämnde med sin nyktra förståndsmässighet saknade, så att säga, organet för tillgifvenhet åt en konung som Gustaf III. Träffande har detta i följande ord uttryckts af Adlerbeths siste minnestecknare[1]: "Den ene öppen, ärlig, utan förställning, den andre ända från barndomen intvungen i konsten att dölja sina tankar; den ene allvarlig, flärdfri, stadig, förnöjsam, försigtig och klok, den andre glad, lysande, ärelysten, ombytlig och djärf; den ene politiskt doktrinär, den andre konjunkturspolitiker; den ene ett snille, den andre något stötande på pedant".
Det visade sig ock, när vänskapen sattes på prof — dessa Anteckningar bära därom i rikt mått vittne — att den personliga förbindelsens makt var ringa nog öfver Adlerbeths sinne. Hans politiska åsigter voro de från frihetstiden ärfda, som slagit lika fast rot hos telningarna af Sveriges yngsta adel som hos bärarna af stormaktstidens historiska namn. Hans samhällslära hade sin grund i det 18:de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
