Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundradets upplysningsfilosofi; hans väsen hade för mycket af gammaldags kärfhet och oböjlighet, för att lämpa åsigterna efter förändrade tidsförhållanden. En svag ansats till opposition hade han redan röjt vid den fredliga riksdagen 1778, enligt Lars v. Engeströms berättelse. Fyra unga kanslitjenstemän, säger denne, "voro på lika linie: N. W. Marks v. Würtemberg, G. G. Adlerbeth, N. v. Rosenstein och jag". Han tillägger: "oss alla fyra har H. Maj:t sedan nyttjat på hedrande sätt". Det var konung Gustafs svar på detta ungdomliga motstånd mot hans önskningar, att han samma år gjorde Adlerbeth till sin handsekreterare och länge vägde i valet mellan honom och hans oppositionskamrat Rosenstein, då få år efteråt kronprinsens lärare skulle utses.
Så spårlöst aflupo icke de meningsskiljaktigheter mellan konungen och Adlerbeth, som framkallades af den stora brytningen 1789. Konungen ville ej låta sitt personliga förhållande till sin forne handsekreterare påverkas däraf att denne gjorde gemensam sak med oppositionen, och vid ett tillfälle genom sitt uppträdande på rikssalen d. 21 Februari korsade konungens planer. Adlerbeth har i sina Anteckningar tacksamt erkänt, att konungen i detta afseende visade "verkligt ädelmod". De samtal under denna tid, för hvilka Adlerbeth utförligt redogjort, bära ock vittne om hvad en rättsinnig medborgare kunde säga till Gustaf III, utan att det af honom illa upptogs eller föranledde någon straffande åtgärd. Men de gamla förbindelserna af nära personligt umgänge voro dock förbi[1]: konungens långa frånvaro under kriget i Finland bidrog väl äfven att fjärma honom från forna umgängesvänner, helst från dem, hvilka han med sorg, ehuru utan bitterhet, i pröfningens stund sett i sina motståndares leder. Från vintern 1790 berättar Schröderheim, som själf sett sitt förhållande till konungen växla, att Adlerbeth syntes alldeles "excluerad" från konungens intima umgängeskrets. Men någon bestämd brytning inträdde icke, och vid hofvet syntes Adlerbeth fortfarande. Då Gustaf III såg Adlerbeth vid sin dödsbädd, anade han väl icke, lika litet som mängden af de samtida, som följt dennes bana, att Adlerbeth skulle efterlemna en teckning af Gustafs tidehvarf, så beskaffad som hans "Historiska anteckningar".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
