Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
officerare, som betalt sina sysslor, vid afskedstagandet kunde få ersättning därför utur pensionskassan, utan att den skulle löpa fara att gå öfverända, och däremot alla officerare, som efter den tiden befordrades, få sina tjenster för intet. Konungen utgaf därom en författning och förbjöd alla ytterligare accorder samt deras anmälande genom regementscheferna vid sin onåd. — Men knappt var den allmänt kungjord, förr än dels afgående officerare, dels de, som dem önskade efterträda, funno utväg att till tjensteköp sig emellan erhålla konungens enskilda tillstånd. Regements-cheferna täflade däruppå att tvärt emot förbudet hos konungen genomdrifva flera dylika sina officerares ansökningar[1]. Sedan några exempel voro gifna, blef missbruket allmänt. Tjensterna köptes som förr, men långt dyrare och utan stadgade värden. Sådant berodde ej mera af lag, utan af konungens välbehag, samt medförde således den största känning och osäkerhet för tjensteköparen. Alla gamle officerare hastade därföre utur tjensten. Deras rum uppfylldes af unge efterträdare, som antingen hade förmögenhet eller kredit, den enda gällande förtjenst till fortkomst. Adeln utblottades, ynglingars framsteg upptände en otidig befordringslystnad hos deras kamrater; de befordrade blefvo otacksamme, de förbigångne missnöjde, och officerscorpsen förvandlades nästan till penningevinglare, som ansågo sysslorna för köpt egendom och mätte sina skyldigheter efter den ränta för deras penningar, lönerna af sig kastade. De flera förnyade förbud af accorderna, som tid efter annan utfärdades, blefvo lika fruktlösa som det första, ty konungen egde antingen ej vilja eller ej styrka att neka, och de olagliga tjensteköpen fortforo samt uppstegrades.
Dessa frön till missnöje grodde redan, men hade på långt när icke uppvuxit till den höjd, de sedan uppnådde, när 1778 års riksdag företedde ett i den nya svenska statsförfattningen osedt ämne till uppmärksamhet. Konungen hade vid ständernas hemförlofvande 1772 gifvit hopp, att han efter sex år skulle dem sammankalla. Ett äfven så fröjdefullt som oväntadt tillfälle inom kungliga huset gaf anledning till verkställighet. Konungen, som emot sin vilja blifvit förmäld med danska kronprinsessan Sophia Magdalena och under de första 9 åren af sitt äktenskap föga lefvat tillsamman med henne, hade den glädjen att på 12:te året finna henne med lifsfrukt välsignad. Detta ögonblick afpassade konungen med all klokhet att återse riksens ständer. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
