Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räknade ej mindre på den glädjen, som öfver denna förökning i konungastämman sknlle stärka deras tillgifvenhet för deras konung, än i allmänhet på den villiga tjenstfärdighet, han af nationen mångfaldigt rönt, äfven vid sådana tillfällen där den kunde klandras, och oaktadt det fritaliga belackande man tillät sig af hans gerningar.
Exempelvis kan anföras, att Rådet (hvilket till större delen bestod af svaga eller egennyttiga personer) genom fleste rösterna dömt en författare (Joh. Gust. Halldin) till döden, såsom skyldig till majestätsbrott, för det han i en tryckt skrift gjort erinran vid lagligheten af bränneriförfattningen, endast på det att konungen måtte få utöfva sin rättighet att göra nåd. Genom ett ensidigt beräknande af Rådets röster, som voro delte i åtskillige meningar, hade en från förra riksdagstiden förhatelig öfverste (Fredrik Gyllensvan) för ämbetsfel förlorat sysslan, fast pluraliteten var af lindrigare mening, och Rådet hade ingen påminnelse därvid gjort. Redan 1772 i en beredning öfver finansverket hade riksrådet grefve von Wallwijk frågat, om Hans Maj:t ville hafva statskontorets bok afsluten med eller utan statsbrist; presidenten Boye i statskontoret svarat konungen, som tvekade om tillgång till någon viss utgift, att så länge Hans Maj:t hade ett statskontor, kunde penningar ej tryta; och då, i anledning af yppadt förslag, att städernas jord skulle besås blott med lin och hampa, konungen yttrat sig ej veta, om sådant tvång kunde förenas med deras privilegier, hade han af riksrådet grefve Hermanson fått till svar, att för det allmänna bästa borde alla privilegier vika.
Sådana yttranden borde stärka konungen i den mening, att han kunde göra hvad han ville, och att hans folk borde nöjas med att tro sig fritt, en grundsats, som konungen i ett samtal flera år senare verkeligen förklarade utgöra rätta förståndet af 1772 års regeringsform. Denna mening beseglades i början af 1778 genom lycklig utgång af ett försök, som misslyckats för despoter. Konungen införde en nationaldrägt, som ej allenast vid dess hof, utan af hela folket antogs den 28 April med täflan, hvem som skulle vara den förste, ehuru skild den var ifrån det förra och med hela Europa instämmande bruket. En så oväntad nyhet verkställdes utan befallning, blott efter exempel och i anledning af några därom tryckta så kallade reflexioner. Efter dessa rön kunde konungen föga tvifla om de benägnaste ständer eller om obetydligheten af de missnöjdas knorr. Nyss innan riksdagen begyntes, yttrade ock konungen om rikssalen, hvarest han med dem plägade hålla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
