Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammankomster, men där nyss förut komedier voro spelte: "J’y ferai succéder un spectacle à l’autre".
1778 års riksdag börjades den 19 October. Konungen öppnade den med sin vanliga vältalighet och upprepade hvad riksdagskallelsen redan förmält, att ständerna blott samlades för att deltaga i hans fägnad öfver rikets tillstånd och hopp om en kronarfvinge. Efter meddelad underrättelse om rikets ut- och invärtes ställning, förelades ständerna några lagfrågor, i hvilka konungen önskade, att allmänna lagens stadgande måtte ändras, begärandes däröfver ständernas utlåtande. Det undföll dock få, att detta öfverläggningsämne var en förevändning och att andra förtegade afsigter utgjorde rätta skälet till riksmötet. Emellertid sattes däröfver ett lagutskott; äfvensom, enligt regeringsformen, ett annat utskott öfver bankoverket och ett öfver rikets statsverk.
Detta riksmöte var så mycket vigtigare, som det skulle stadga svenska konstitutionen, dels genom verkställighet af hvad regeringsformen förmådde, dels genom förklaring och tilläggning af hvad i densamma var mörkt eller ofullständigt. Konungen satte sig redan vid dess begynnelse i besittning af den före 1719 i Sverige brukliga rättighet att själf utnämna landtmarskalk och de ofrälse ståndens talemän; hvilket af adeln och presteståndet emottogs utan gensägelse och med tacksamhet, men af de andra två stånden uttryckeligen begärdes. Några kloke riksdagsmän funno nogsamt, hvad varsamhet ständerna nu borde använda, om icke den frihet, regeringsformen dem försäkrat, skulle blifva ett tomt namn.
Ibland desse tillkom främsta rummet grefve Axel Fersen. Denne skarpsynte statsman, som eftervärlden torde räkna bland Sveriges störste, hade tillförne varit hufvudet för fransyska partiet; tre gånger landtmarskalk, lika lysande genom sin börd, sin rikedom, de ämbeten, han beklädt; efter revolutionen inkallad i rådet, för att, skild från befälet öfver lifgardet och förblandad bland så många medbröder, mista något af sitt anseende, men följande året på sin begäran därifrån entledigad; högaktad af allmänheten för sin djupa insigt, sin långa erfarenhet, sin kärlek till fäderneslandet, sin ståndaktighet; föga älskad och trodd vid hofvet, såsom en obeveklig motståndare af enväldet. Grefve Fersen yrkade nu, att denna första riksdag skulle lägga grund till alla de påföljande, och att ständerna borde visa lika nit om en laglig frihet, lagliga rättigheter, som för en okränkt konungamyndighet. Men allmänheten bland stånden var antingen icke nog klarsynt eller nog öm om fäderneslandet att lyda dessa råd; och glädjen att den 1 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
