Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med skäl tillvittes despotiska grundsatser i rikets invärtes styrelse, och att han därutinnan styrkt konungen, som redan till sådana egde benägenhet nog.
När konungen 1775 och följande åren mycket arbetade på krigsmaktens, särdeles örlogsflottans, iståndsättande och förkofran och därtill nyttjade såsom krigsminister riksrådet Carl Sparre, tilldrog sig ofta att grefve Ulrik Scheffer i konseljerna opponerade sig emot hans förslag. Riksrådet Sparre tillfrågade honom i förtroende om orsaken. Han svarade: "Ne voyez-vous pas que vous mettez le rasoir à la main de l’enfant?" Utgången visade, att han såg rätt.
Konungen hade kanske länge ansett ett krig nödvändigt för att upphöja sitt namn. Men i samma mån som han både inom- och utomlands visste sig blifva känd för en svag och ojämn styrelse, för en lefnad, mera uppoffrad åt nöjen än åt vigtiga göromål, stärktes han i denna fördom. Ett fälttåg skulle blifva en vederläggning på de beskyllningar, man gjorde honom för veklighet och fåfänga.
Tvenne gunstlingar hade vid denna tiden vunnit ett insteg hos honom, som verkade på Sveriges öden: öfverste Toll och friherre Armfelt. Den förre mera till åren, djärf, ärelysten, ömsom våldsam och illslug, under forna riksdagstider skiftevis nyttjad af båda partierna samt äfven vid revolutionen 1772, och nästan den ende bland redskapen därtill, som sedan med förtroende af konungen blifvit använd, kanske mera för att sysselsätta hans oroliga lynne än af tycke för hans person. Den senare ung, vacker, glädtig, begifven på nöjen och uppfinnare af nya, kittslig, fåfäng och ostadig, men af godt hufvud och begrepp, när han orkade använda det. Den förre utan annan krigserfarenhet, än den han förvärfvat sig som underofficer i Pommerska kriget, inom några år befordrad till öfverste för ett kavalleriregemente, generaladjutant och nästan till hela befattningen med rikets krigsväsende; den senare, oaktadt sin mindre lysande ätt, till öfverstekammarjunkare och sökande ett säkrare anseende inom hofvet än i vigtiga ämbeten. Båda utan dygd, utan seder, till och med utan den laggrannhet, som ofta i mindre dygdiga själar återhåller utbrott, emedan de stöta; båda förmätna nog att blanda sig i alla rikets ärenden, utan underbyggnad, utan grundlig kännedom; båda smickrande envåldsmakten för att regera själfva; men den ene vaksam, driftig, outtröttlig, ordentlig, hatare af egennytta och penningegirighet; den andre lika tilltagsen som vårdslös, vällustig, slösaktig, omättlig af penningar, emedan han hade omättliga behof; föröfrigt fiender såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
