Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillkallade vissa Riksens Råd, om hvilka han var säker, och med dem ändrade samt skärpte Rådets gifna dom, som likväl enligt regeringsformen borde vara orygglig.
Under denna inhemska jäsning var konungens enkannerliga uppmärksamhet fästad på utrikes ärendena. Han var, som sagdt är, häftigt uppretad mot ryska hofvet. De misshälligheter, som länge fortfarit mellan detsamma och Porten, gåfvo anledning till ett krig, som begyntes af turkarne i Augusti månad 1787. För att döma af konungens ställning, interesse och påföljande händelser, är det troligt, att han till detta fredsbrott bidragit hvad han kunnat. Utom dess stod Sverige alltsedan 1739 i en defensiv allians med Porten. Europas belägenhet var annars vid denna tid alldeles förändrad. Frankrike, Portens gamla och mäktiga bundsförvandt, var genom en elak förvaltning och invärtes tvedrägt maktlöst, och genom bearbetande af sin drottning, som var kejsarens syster, i bästa förstånd med de båda kejserliga hofven; sökande att mellan dem och Porten medla fred. England och Preussen iakttogo väl neutralitet, men arbetade i hemlighet både uppå kriget och på Portens förmån. Denna gemensamhet i afsigter drog konungens håg ifrån förbindelsen med Frankrike närmare till England och Preussen. Huruvida de steg, konungen sedermera vidtog, voro med dessa makter öfverlagda, är en kabinettshemlighet.
Rysslands verkliga förlägenhet, då det efter en lång följd af krig och flere penningeödande anstalter på en gång blef ett mål för en mäktig fiendes anfall och flere europeiska makters afund, var för konungen ett lämpligt ögonblick till utförande af sin hämd mot samma rike. Det var utan tvifvel [för] att försäkra sig om Danmark och att draga kronprinsen därstädes, om hvars högsinta tänkesätt konungen gjorde sig mycken förhoppning, utur de band, hvaruti Ryssland liksom hållit danska ministèren fängslad, som konungen om hösten 1787 gjorde en oförmodad resa till Köpenhamn. Hans Maj:t blef där med utmärkta vänskapsbetygelser och all kunglig heder emottagen. Till ett vedermäle blef öfverste kammarjunkaren baron Armfelt begåfvad med riddareorden af Elefanten. Vid sin återresa nämnde konungen sin envoyé vid danska hofvet, baron Sprengtporten, till ambassadör, och efter utvärtes anseendet smickrade man sig i Sverige af en nära träffad förbindelse med Danmark, samt af sistnämnda rikes söndring ifrån dess kända defensivförbund med Ryssland. Följande vintern arbetades med all kraft på flottornas iståndsättande och förstärkning i alla tre nordiska rikena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
