Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Petersburg förklarades offentligen äfven till främmande ministrarne, att ryska flottan ärnades till Medelhafvet och Archipelagen att hemsöka turkarne i hjärtat af deras rike. I Stockholm försäkrades däremot i tysthet, att samma flotta var utsedd att i vägen uppbränna den svenska i Carlskrona, samt att en galerflotta äfven i Ryssland utreddes, som ej kunde vara ärnad mot någon annan makt än Sverige. Jämte det svenska rustningarne således föregåfvos endast åsyfta egen säkerhet, tillades att Sverige och Danmark ärnade vid första öppet vatten förena sina flottor att tillstänga sundet för den ryska. Emellertid uppehöll sig konungen oafbrutet på Haga, träget och skiftevis sysselsatt med beredelse af mått och anstalter till det påtänkta kriget, under hemliga rådplägningar förnämligast med general Toll, baron Armfelt och baron Otto Wrede, samt med författande af nya teaterstycken, dem han lät uppföra af nya komedianter[1] för hvilka han ock med mycken omsorg granskade och bekräftade ett nytt reglemente.
Allmänheten afbidade våren med fruktan och otålighet för att se upplösningen af dessa politiska gåtor. Ännu i April månad skref konungen till kommenderande generalen i Finland, grefve Posse, det han kunde försäkra invånarne, att Hans Maj:t ingen fiendtlighet mot Ryssland förehade, utan blott rustade till eget försvar. Efterhand utspriddes rykten, att ryska trupper sammandrogos på gränsen. Dessa berättelser om Rysslands ovänliga afsigter bifogades andra om samma rikes vanmakt: att det vore inom sig så söndradt, att endast en utväxtes stöt fordrades till dess störtande; att ett uppror i Lifland[2] vore färdigt att utbryta; att sjörustningarne gingo lamt; att flottan icke kunde bemannas, sedan England af sitt folk vägrat allt biträde m. m. Till svenska envoyéen i Petersburg, baron von Nolcken, skulle grefve Ostermann hafva yttrat, det han såsom vän borde förklara, att kejsarinnan vore mycket förtörnad emot konungen, och att ingen annan utväg gafs att återvinna hennes vänskap, än att aftackla flottan i Carlskrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
