Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen i Maj månad 1788 återkom en affärdad kurir ifrån Petersburg till Stockholm med tidning, att en stor rysk armé stod marchfärdig vid Oranienbaum och en corps af 6000 man redan på finska gränsen. Konungen visade öfver denna underrättelse mycken bestörtning, men tillika rådighet. Rådet sammankallades. Hans Maj:t framlade åtskilliga depecher, begärde råd huru det förestående anfallet skulle motas och fann alla röster (utom riksrådet grefve Bielkes och friherre Carl Sparres, som äfven slutligen fogade sig) instämma i Hans Maj:ts egen mening, att man skulle med all kraft rusta samt icke allenast sammandraga finska arméen, utan ock med det skyndsammaste till Finland, på örlogs- och galerflottan öfverföra svenska krigsmakten, dock likväl icke göra första anfallet.
Till följe häraf utdrogos galererna följande dagen utur sina skjul (23 Maj) att sättas i tjenstfärdigt stånd; ordres afgingo till regementerna om uppbrott, en utredningskommission sattes att förse arméen med alla sina behof, generalmajoren Toll, som var vid sitt regemente i Skåne, efterskickades för att vara själen af alla anstalterna; allt andades krig. Vid hofvet talades dock blott om tappert försvar, värdigt svenska namnet, emot en öfvermodig fiende. Konungen själf, i ett enskildt samqväm med några få personer, beklagade sig öfver en händelse, som skulle betaga honom hos eftervärlden det namn, han gjort sig hopp att vinna, af "den fredsamme". Samma gång sade konungen sig ock hafva utsett preussiske generallöjtnanten grefve Hård till befälet öfver arméen och därom hafva tillskickat honom en kurir; men han lärer hafva undanbedt sig detta förtroende.
Af allmänheten fälldes många olika omdömen. De klokaste tviflade om sanningen af de uppgifna berättelserna rörande ryska anfallsanstalterna och ansågo för ett förhastande af Rådet att hafva genast tillstyrkt hela krigsmaktens rörande utan föregången underhandling, helst man visste, att ryske envoyéen på sitt hofs begäran långt tillförne om obehindrad fart för den utlöpande ryska flottan ej af det svenska erhållit svar. De dömde häraf ett offensift krig vara å färde; en mening, den ryska beskickningen understödde med föreställning om orimligheten däraf, att Ryssland skulle vilja skaffa sig flere fiender. De förespådde en olycklig utgång af Sveriges medellöshet, ringa styrka i jämförelse emot Ryssland, brist på erfarne officerare och i synnerhet generaler. Menigheten, belåten ofta blott med förändringar, besinnande sällan påföljderna, erinrade sig sitt gamla hat till ryssen och såg krigsanstalterna med mera nöje än bekymmer. Dess och några unge officerares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
