- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
39

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tillståndet i den vid Helsingfors samlade arméen svarade emellertid icke mot konungens önskan. Den ton, som redan förmärkts ibland officerarne vid uppbrottsordernas emottagande, höjdes och stärktes, i mån som de hunno samlas, och liknelserna till kriget begynte förvandlas i en oundviklig visshet[1]. Oansedt hvad som uppgafs, ansågo de i allmänhet kriget på konungens sida för offensift, och det föregafs, att kosackerna, som oroat posteringarne i Savolax, ej varit annat än i kosackdrägt förklädde svenskar, genom baron Hastfehrs föranstaltande, för att få en svepsak att utöfva fiendtligheter; en sägen, som, ehuru otrolig den låter, aldrig blifvit tillräckligen vederlagd.

Man inskränkte sig icke blott vid klander af detta krig, företaget utan nöd och med stort äfventyr. Man yrkade, att konungen ej därtill egde rättighet, och att arméen ej borde kunna kommenderas öfver gränsen. Olyckligtvis voro anstalterna både oordentliga, bristande och senfärdiga. Efter sjöslaget vid Hogland klagade hertigen af Södermanland, att han i brist på ammunition ej kunnat fullfölja segren. De sårade lågo oförbundna i sitt blod, till dess de kommo i land, i brist på förbindnings-anstalter. Arméen var utan tillräcklig proviant, utan beklädning, utan groft artilleri och, när det hann komma, utan nödiga hästar till dess framförande. Konungen själf, omgifven af en myckenhet adjutanter, som i detta fälttåg gjorde sin lärospån, hyste ringa förtroende till de generaler och äldre officerare, som egde någon krigserfarenhet; regementscheferna, som särskildt blefvo stötta, då konungen befallde att dess kaptenlöjtnanter af lifdrabantcorpsen, unga män af börd, men utan förfarenhet, skulle göra tjenst såsom generalmajorer och således taga steget af alla öfverstar, fingo sällan tala med honom; orderna utdelades utan ordning eller sammanhang och buro alla kännemärken af okunnighet.


[1] Många tviflade, att det varit konungens verkliga allvar att begynna krig. De trodde allenast, att han under förevändning af ett förestående krig velat samla arméen, som han förmente vara sig tillgifven, för att med dess bistånd få tillökning i sin makt, antingen omedelbart, eller ock vid en riksdag, under dess betäckning, och att konungen då först, när han märkte arméens vidriga böjelser, nödgades göra allvar af dessa demonstrationer. Det tillägges, att flere chefer i förenämnde afsigt blifvit sonderade och af konungen med många löften frestade. — Konungens tidigt tagna offensiva mått till lands och sjös, samt förklaringarne mot grefve Rasumowski och dess hof tyckas dock bevisa, att krig var beslutadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free